Idag firar vi våran äldsta medlem på sin 100e födelsedag!

Som nybliven lotta i Sandhults lottakår blev ett av hennes första uppdrag att vara fanvakt när Sandhults kyrka firade 100 år. Nu fyller Hervor Källström själv 100 år och blickar tillbaka på sin tid som lotta.

Hervor föddes den 1 oktober 1920 i Sandared. Föräldrarna drev en speceributik i det lilla samhället utanför Borås. Hon, och hennes yngre bror Bertil, uppmuntrades tidigt att studera. För Hervors del riktades studierna mot bokföring och den första anställningen blev på AB Rory, en herrkonfektionsfabrik i textilstaden Borås.

I början av 1940-talet var det oroligt i världen och när brodern Bertil ryckte in för att göra sin värnplikt såg Hervor det som självklart att även hon skulle dra sitt strå till stacken. 1941 gick hon med i Sandhults lottakår. Till att börja med fick hon göra litet allt möjligt. Till exempel cykla runt i trakten och köpa bröd till beväringarnas utspisning. Det var ransonering och inte alltid så lätt att få ihop den behövda mängden.

Hervor utbildade sig i lottakårens regi till expeditionslotta och hennes befattning kom att ligga inom Hemvärnet. På den här tiden fanns det två typer av lottor. De så kallade A-lottorna som verkade vid armén, flyget och marinen – och så B-lottorna som sorterade under Hemvärnet. Idag finns inte längre benämningen A- respektive B-lottor. Tack och lov.
Det Hervor tycker är så bra och rejält med att vara lotta är att inom kåren så är alla lika, oavsett om man är hög eller låg civilt.

Att vara lotta på övning var en härlig tid och Hervor ser med värme tillbaka på kamratskapet som rådde inom kåren och även med de hemvärnsmän de arbetade tillsammans med.
Övningarna krävde sin kvinna – och sin man – men det fanns också utrymme att ha roligt tillsammans. Och som lotta kände man sig alltid trygg i soldaternas sällskap. Det var rejäla gossar som såg till att lottorna kom fram ordentligt till hemmet eller inkvarteringen om aftonen.

Övningarna kunde också bjuda på lite mer spännande inslag. Vid ett tillfälle hade stabsplats upprättats och större delen av expeditionslottor och hemvärnssoldater hade lagt sig för nattens vila och vakter var utposterade. Hervor hade ett sent pass vid radion på natten när ”fienden” plötsligt trängde in genom ett fönster just där hon satt. De hade lyckats ta sig förbi vaktposterna och nu stod de alltså i samma rum som Hervor – som larmade. Det blev lite tumult och ut från rummet där soldaterna sov kom stabsbefälet med pistolen i högsta hugg – iförd endast kronans kalsonger. Ja, se det var en syn man inte glömmer i första taget.

En annan händelse under övning, som Hervor drar sig till minnes, är under en uppställning på I15 i Borås. Hon kände att någon stod bakom henne och iakttog. När uppställningen var över vände hon sig om och där stod arvprins Gustaf Adolf (far till kung Carl XVI Gustaf). De kom i samspråk och han var mycket intresserad och imponerad av lottornas insatser.

Hervor har en otrolig förmåga att se varje människa som hon är, att få henne att känna sig välkommen i kåren, att känna sig uppskattad och att hennes insats är viktig och att hon är en jämlike.
Att Hervor därför åtog sig uppgiften att välkomna nya lottor och introducera dem till kåren föll sig naturligt. Hon informerade om Svenska Lottakårens uppdrag, hur man bär sin uniform och uppträder i densamma, vikten av att vara en god kamrat och mycket, mycket mer.
Hon är även en hejare på att föra fana och mången lotta har lärt konsten av henne.

Lottakårens årliga julmarknad var Hervors skötebarn och hon var djupt engagerad i den under alla år som aktiv.
Hervor var också den som höll samman Sandhultslottorna under den resa som innebar att kåren reducerades till en lottagrupp och till slut helt uppgick i Borås lottakår när Älvsborgs Lottaförbund lades ner 2007.

Det blev aldrig av att gifta sig och skaffa barn – men utan familj har Hervor aldrig varit. Lottakåren och alla goda kamrater där har blivit en annan typ av familj. Någon lotta har kommit att stå riktigt nära och Hervor har fått funktionen både av reservmamma och extramormor när en ny generation sett dagens ljus.

Hervor har sett och upplevt mycket under sin långa tid som engagerad i lottakåren och inom totalförsvaret och är idag minst lika nyfiken och mån att lära om vad som händer inom organisationen och hon har synpunkter på och åsikter om utvecklingen som har varit och som är.
Hon förväntar sig alltid en rapport om vad som har hänt sedan sist man träffades.

Vi i Borås lottakår är så glada och stolta att få ha Hervor som lottakamrat och vi är också lyckligt lotta(!)de att ha en medlem som så gärna delar med sig av sina berättelser och erfarenheter. Det Hervor berättar är viktigt också för framtiden och kommande generationer av lottor. Vi ska aldrig glömma dem som gått före oss.

Idag, Hervor, på din etthundrade födelsedag, står vi alla i givakt, läser Lottaerinran och sjunger för dig var vi än befinner oss.

Länge leve vår kära lottakamrat Hervor Källström.
Leve hon!
Hipp, hipp, HURRA!

Anitta Irvankoski & Jenny Gripenwald,
Borås lottakår