”Det är slitsamt men kul – och framför allt väldigt uppskattat”

– Det är väldigt populärt och många blir förvånade över att det inte kostar något, berättar Margareta Persson som är kårchef i Malungs lottakår. Margareta har deltagit i insatsen under många Vasaloppsveckor sedan 1981 då hon var nybliven lotta. Det var när hon utbildade sig till fältkock som hon blev tillfrågad om att hjälpa till.

– När jag gick fältkocksutbildningen uppe i Transtrand kom en lotta från den kåren på besök till kokgruppen och berättade att hon gärna tog emot hjälp. Sedan ringde hon och frågade om jag ville hjälpa till, och det lät spännande så det gjorde jag.

Sedan dess har Margareta Persson inte hjälpt till precis varje år, men som kårchef i Malung har hon bra koll på insatsen, som Lottakåren gör vid alla långlopp under Vasaloppsveckan: Vasaloppet, Öppet spår två dagar, Stafettvasan med två starter och så Nattvasan. 

Mängden varm dryck som serveras har ökat genom årtiondena i takt med fler deltagare. När Margareta började räckte det med fyra lottor. Nu krävs 11–12 lottor under det ”ordinarie” loppet och runt åtta på Öppet spår. Jobbet börjar vid tretiden på morgonen med att förbereda och börja elda i spisen som står på en balkbädd. 

– Vi har två 24-liters och två 62-literskittlar. Förr kokade vi kaffet, men sedan omkring tio år tillbaka är det pulverkaffe och pulverchoklad, det blev alldeles för tung hantering med all kaffesump, berättar Margareta. 

Det roligaste tycker Margareta är uppskattningen och att få tillfälle att berätta om vad Lottakåren gör.

– Det är mest åkare som kommer och vill ha något varmt precis före starten, och de är så glada att vi är där. Vi känner att vi gör en viktig insats. 

Genom åren är det många som blivit förvånade över att Lottakåren fortfarande finns, och berättar att deras farmor eller mormor varit engagerad. 

– Det har funnits kvar en bild av att lottor kokar ärtsoppa eller är ”tornsvalor”, alltså de som spanade efter flygplan under andra världskriget. När vi berättar vilken bred verksamhet vi har och att vi även utbildar män, blir de imponerade.

Med lottarörelsens grundare i spetsen

När och hur började Lottakårens engagemang i Vasaloppet? Det vet Jennifer Bergström som är praktikant på Svenska Lottakårens kansli och går sista terminen på Försvarshögskolans kandidatprogram i militärhistoria. Jennifer har grävt i flera olika källor, främst i Kungliga bibliotekets tidningsarkiv, för att hitta information om hur det hela började.

– Flera tidningar skrev att det var 20 landstormslottor från Stockholm som åkte upp för att hjälpa till under Vasaloppet, under befäl av Tyra Wadner som var lottarörelsens grundare i Sverige. De lånar kokvagnar från Dalregementet som kan utspisa 3000–4000 personer, både åkare och besökare. Bilden som ges är att det var uppskattat, någon tidning skriver att ”om inte lottorna kommer tillbaka nästa år kommer vi att sakna dem”, berättar Jennifer Bergström.

En anledning att delta i insatsen var förmodligen att sprida kännedom om lottarörelsen och landstormskvinnorna, visa upp sin förmåga och styrka. Ganska snabbt tog de lokala lottakårerna över.

– Tidningarna skriver kommande år att området har startat upp egna landstormsföreningar och redan 1929 är det huvudsakligen Mora, Orsa och Falun som sköter utspisningen under Vasaloppet, så där ser man att lokala lottor kliver fram.

Kan det ha varit så att det första tillfället bidrog till starten av lottakårer där det inte fanns tidigare? Som student inom historia vill Jennifer inte uttala sig om det utan att ha säkra källor som styrker det. 

– Men det är inte otänkbart att det i alla fall ökade intresset, när det kom lottor i uniform från Stockholm, lagade mat och visade att de kan sin sak, klarade att hantera sina kokvagnar och serverade lagad och god mat, säger Jennifer.  

Ja, från början lagade lottorna alltså även mat till åkare och publik. När man övergick till endast dryck är oklart, men Margareta Persson som varit med sedan 1981, har bara serverat dryck – förutom den klassiska Vasaloppsbullen.

Apropå 1981 var detta även första året då kvinnor fick delta i det ”riktiga” Vasaloppet – bara två år tidigare, 1979, fick kvinnor åka Öppet spår för första gången. Direkt var det flera lottor som deltog i Vasaloppet, vilket uppmärksammades så här i Göteborgs-Posten 24 februari 1981:

”Till sist en hyllning för de tappra lottorna i Kungälv och Göteborg som ställer upp för att fästa uppmärksamhet på att lottaorganisationen fungerar också i fredstid. Här åkte nu med Västkustens Lottaförbund på ryggen Ulla Samuelsson och Birthe Hellman, Kungälv, samt Barbro Börjesson från Göteborgs lottakår.”

Höll på att riva ner ett tält

Med så många års erfarenhet finns det givetvis många roliga minnen och händelser. Margareta Persson minns särskilt ett år då en arrangör från det kinesiska ”vasaloppet” var på besök.

– Han gick runt och tittade och blev presenterad för kårchefen i Lima Transtrands lottakår, som berättade lite om vad hon och Lottakåren gjorde. Då blev han så imponerad att han tog av sig sin pin som han hade på jackan, en pin med det kinesiska loppet, och gav till henne, berättar Margareta.

Vid ett annat tillfälle höll de på att riva ner ett tält mitt i natten när de skulle börja förbereda dagens servering på Öppet spår.

– Det snöade väldigt mycket och sikten var nästan noll. Så sa plötsligt min kollega: ”Varför har du knutit ett snöre på vagnen, tänkte du hänga handdukar där?” Jag svarade att jag inte hade hängt fast snöret. Senare, när det började ljusna, såg vi att snöret kom från ett tält en bit bort, som delvis hade säckat ihop. Då fick vi skynda oss dit, sätta tillbaka linan och få tältet spänt igen innan de vaknade. 

Lite senare, när det började närma sig start, kom tältets invånare ut.

– Det var två unga nyvakna män som kom ut och ville ha något varmt att dricka innan de sprang till startplatsen, så de verkade inte ha märkt någonting i alla fall, skrattar Margareta.

En insats med många viktiga syften 

Hur passar då Vasaloppet – och andra liknande aktiviteter – in i Svenska Lottakårens syfte och uppgift kring säkerhet och beredskap? Både Margareta Persson och Jennifer Bergström lyfter fram Vasalopps-engagemanget som ett värdefullt sätt att synas, men också att öva på hanteringen av de stora mängderna serveringar, hantera spisen, samarbeta och samordna insatsen och de frivilliga som deltar. 

– Det är ett väldigt bra sätt att synas och få tillfälle att berätta om vad vi gör. Samtidigt är det ett bra tillfälle att öva samarbete under högt tryck och även öva på att planera och samordna. Det är slitsamt och ligger mycket arbete bakom, men det är också väldigt kul, säger Margareta Persson.

Jennifer Bergström fyller på med fler goda skäl för Lottakårens engagemang i både Vasaloppet och andra stora sportevenemang: 

– Det är viktigt att ta en aktiv roll i alla samhällets aktiviteter, i lokalsamhället och visa engagemang för det vi sätter värde på. Vi måste vårda det vi tycker är viktigt, oavsett om det är ett skidlopp eller demokratin och säkerheten som är lottakårens kanske främsta värden, säger Jennifer och fortsätter:

– Det handlar också om att med sin närvaro visa att vi är en aktiv och levande organisation även i vardag och fredstid, delvis för att rekrytera nya medlemmar men även för att skapa trygghet och visa att vi finns och ställer upp när krisen kommer och det inte är vardag längre. Vasaloppet är ett sätt att visa att Lottakåren alltid har funnits och alltid kommer att finnas där, genom att en sådan historisk aktivitet fortfarande är så självklar – och ett sätt att visa att man kan engagera sig i Lottakåren på så många olika sätt.

Det sista kan Margareta Persson bekräfta:

– Ja, det finns faktiskt kvinnor som till en början gått med i lottakåren bara för att få vara med på det här! 

Tidningscitat om Svenska Lottakåren och Vasaloppet

”De s.k. Lottorna blevo omåttligt populära, där de vid sina kokvagnar och långa matbord med fart och strålande humör serverade sina soppor och köttbullar, allt för en penning som var överkomlig för var och en. /…/ Landstormskvinnor, Lottor, det var tämligen okända begrepp för dala-allmogen, men denna gång voro de i alla fall väldigt bra att ha till hands.”
Falu Länstidning 11 mars 1928

Rubrik: Flera tusen män bespisade
”Bland dessa 350 passagerare |…| befunno sig också närmare ett tjugotal muntra lottor under befäl av fru Wadner. Deras uppgift visade sig vid framkomsten, där de väntades av tre kokvagnar från Dalregementet: de skulle nämligen i det fria ombesörja tillagning och servering av flera tusen portioner soppa. Det var en anrättning som rönte strykande åtgång. /…/ pris 1 kr. person.” 
Dagens Nyheter 12 mars 1928 

”Vasaloppets hedersgäster tagas i år om hand på ett särskilt sätt. Särskilda lokaler har nämligen ställts i ordning för deras räkning i Centralhuset där de mottagas av Mora Landstormskvinnor fjärran från all trängsel på hotellen.”
Falu Länstidning 25 februari 1936

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken