”Det blir mer verkstad med bara kvinnor”
Kajsa Lundström är månadens profil i juli. Hon fick Svenska Lottakåren som ”bonus” när hon utbildade sig till stabsassistent för Hemvärnet. Idag är Lottakåren lika viktig och hon vill lyfta fram det stora utbudet av utbildningar och möjligheter – och handlingskraft när det gäller att få saker gjorda.
Kajsa Lundström är 46 år och bor i Umeå med sin man och sina två tonårsbarn. Hon jobbar som enhetschef på Försäkringskassan. Sedan december 2020 är hon medlem i Umeå lottakår, på grund av att hon ville in i Hemvärnet.
– Intresset för Hemvärnet kommer nog av att jag alltid ångrat att jag inte gjorde värnplikt, det har legat i bakhuvudet sedan jag var ung. Nu var det ett bra läge, när barnen blivit lite större och jag har mer fritid, berättar Kajsa Lundström som tog tag i saken efter att ha sett en rekryteringsannons från Hemvärnet.
– Jag såg annonsen i rätt tid och tänkte att ”det är ju detta jag ska göra”. Så jag slängde iväg en ansökan och blev uppringd av rekryteringsgruppen. Eftersom jag ville bli stabsassistent tipsade de om att gå med i Lottakåren för att få hjälp med min utbildningsplan. Så jag hade inte en tanke på Lottakåren, utan det fick jag på köpet som en bonus.
Snabbt invald i styrelsen
När Kajsa väl började sätta sig in i Lottakårens verksamhet blev hon snabbt engagerad där också. Hon har redan blivit invald i styrelsen som kassör och ansvarar även får kårens mejlutskick.
– Jag fick ett mejl från vår kårordförande Carin Staaf där hon presenterade Lottakåren. Sedan ringde jag upp henne och hon beskrev vad det finns för verksamhet. När jag sedan gick in på hemsidan upptäckte jag det fantastiska utbudet av utbildningar och aktiviteter. Även om jag inte haft avtal med Hemvärnet skulle jag ändå vara kvar i Lottakåren.
Att så snabbt engagera sig i styrelsen är ovanligt, men Kajsa ser det som ett bra sätt att lära känna en organisation.
– Carin värvade in mig fort eftersom jag har suttit i flera styrelser i föreningar tidigare. Ofta tänker man sig att vara medlem i flera år innan man kan ingå i styrelsen, men jag tycker att man kan tänka tvärtom. Att hoppa på till exempel ett styrelseuppdrag är ett sätt att direkt lära känna och få inblick i organisationen.
Unikt med gratis utbildningar
Utöver stabsassistentutbildningen har Kajsa gått utbildningen Ledarskap idag och tagit del av många webbutbildningar och föreläsningar. Hon skolar också in sig för att hålla i lottakunskapsutbildningen för nya medlemmar, och ska vara med som kursassistent på en stabsassistentutbildning till hösten. Just möjligheten att ta del av så många utbildningar som är kostnadsfria ser hon som fantastiska förmåner.
– Att man kan gå på en utbildning som till exempel Ledarskap idag, och få resa och logi betalt, och ta del av gratis webbföreläsningar måste vara nästan unikt. Allt annat kostar, men här kan du få spännande föreläsningar av jätteduktiga personer. Det tror jag inte allmänheten känner till.
När Kajsa får välja sina främsta ”säljargument” för att attrahera nya medlemmar som inte känner till Svenska Lottakåren, pekar hon just på utbildningsmöjligheterna – och att man kan engagera sig på den nivå man vill och kan.
– Det finns ett sådant otroligt utbud av möjligheter att vidareutbilda och utveckla sig. Man kan gå med för att förkovra sig för sin egen skull. Det blir ändå till nytta för samhället eftersom det är bra att människor är utbildade och har viktiga kunskaper, säger Kajsa och fortsätter:
– Många tror jag är lite ängsliga för att gå med i en förening, för att hamna i en massa åtaganden och behöva lägga mycket tid som man kanske inte vet att man har eller inte vill lova. I Lottakåren kan du vara lite passiv medlem till en början, gå webbutbildningar och välja och vraka bland det du tycker är roligast.
Viktigt att höja kunskapen
Kajsa tycker att det viktigaste med Lottakåren är den tydliga kopplingen till totalförsvaret.
– Ja, att sprida kunskap om totalförsvaret känns som den viktigaste uppgiften för kåren just nu. Vi måste tillsammans med andra frivilliga försvarsorganisationer höja kunskapen i de frågorna. Att till exempel få fler att gå kurser som Sköt sig själv och När det oväntade händer. Det är ett jätteviktigt uppdrag, även om det inte är unikt för Lottakåren.
Personligen tycker Kajsa att engagemanget i Lottakåren ger ett forum för att kunna prata om försvarsfrågorna på ett annat sätt än med vänner och arbetskamrater.
– När vi träffas i styrelsen eller på medlemsmöten blir det ofta väldigt spännande och roliga samtal om ämnen som man kanske inte berör i privatlivet eller på jobbet. Bland allmänheten finns en stor okunskap om totalförsvaret, och många har bilden att ”jag tänker inte göra något om det blir krig”. I Lottakåren förstår alla vad totalförsvarsplikten innebär, man startar på en annan nivå och behöver inte förklara det.
Mer verkstad med bara kvinnor
Med sin erfarenhet från både blandade styrelser och andra organisationer kan Kajsa se en tydlig skillnad när alla medlemmar är kvinnor.
– Det blir mer verkstad än snack (skratt), får man säga så? Jag tycker faktiskt att det är en skillnad. Det händer mycket, saker blir gjorda, det är korta ledtider, inte bara i styrelsen utan även i kontakter med kansliet eller ute i kårerna. Det tycker jag är en stor skillnad mot andra organisationer där jag varit med, säger Kajsa som också uppskattar Lottakårens förmåga att knyta an till sin historia och sitt arv.
– Vi pratar just nu mycket om hundraårsjubileet, och Umeå lottakår fyller hundra år om två år, så vi har varit och tittat i folkrörelsearkivet på våra gamla handlingar från 40-talet. Det är inte heller något jag pratar med andra om, hur det var i Sverige under andra världskriget, vad gjorde vi, vad gjorde Lottakåren, hur såg det ut? Det finns en historik som är spännande och som jag tycker är så levande i Lottakåren, att vi har de där trådarna bakåt.
Text: Eva Jönsson, Copyfabriken