Lottor hjälper Jordbruksverket att få koll på inresande djur

För många flyktingar är hunden eller katten det viktigaste att få med sig, kanske särskilt för äldre och ensamma där djuret är både en trygghet och i vissa fall deras enda sällskap. Samtidigt är det viktigt att ha koll på de hundar och katter som kommer in i Sverige, bland annat för att Ukraina är ett riskområde för rabies. 

Ragnhild Nordesjö och Irene Bjerkemo är två av lottorna som deltar i Jordbruksverkets insats att registrera medföljande husdjur på Verkö i Karlskrona dit många ukrainska flyktingar anländer från polska Gdynia. Irene Bjerkemo är stabsassistent och samordnare för de frivilliga som deltar i insatsen, som startade 12 april.

– Jag blev inkastad på bara några timmar av Jordbruksverket, och beslutade mig för att ställa upp och jobba på plats också, inte bara ha samordningskontakt i inledningsskedet, berättar Irene Bjerkemo. 

Uppgiften är att slussa flyktingar med husdjur in i ett tält där de får fylla i uppgifter om sina djur till Jordbruksverket, förklara proceduren och varför de måste göra detta, och sedan slussa vidare till veterinären för undersökning av djuren när papperen är klara. Under insatsen har antalet medföljande husdjur legat på 3–6 stycken i veckan.

– Många blir rädda och tror att de måste lämna djuren, men om de har en adress i Sverige där de ska bo, kan de ta med sitt husdjur och ha djuret i karantän där. Om de inte har en bostad anvisas de till Migrationsverkets boende. Där får man inte ha husdjur, så då transporteras djuret till karantän. När det kommer till karantänsplatsen skickas en bild till ägaren hur djuret bor, och med tanke på de regler vi har i Sverige blir djuren väldigt väl omhändertagna, säger Irene Bjerkemo.

Ryska språkkunskaper väcker förvåning

För Ragnhild Nordesjö var det självklart att vilja hjälpa till trots att hon är rädd för hundar. Anledningen är att hon varit lärare i engelska, franska – och ryska. 

– Jag var väldigt chockad över att Ryssland angripit Ukraina och ville gärna hjälpa till på något sätt, och tänkte att mina ryska-kunskaper kunde komma väl till pass, samtidigt som jag gärna vill träna språket. Flyktingarna blir både förvånade och glada över att någon kan ryska. De uppskattar också att vi är vänliga och ser till att djuren blir väl omhändertagna, berättar Ragnhild Nordesjö som både slussar flyktingarna rätt och agerar tolk när det uppstår frågor eller oklarheter.

Språkkunskaperna gör att Ragnhild också kan prata med dem som kommer och få dem att tänka på något annat en stund, medan de väntar på att få sina papper inrapporterade till Jordbruksverket. 

– Ja, det ger möjlighet att få dem att tänka på något annat en stund. En kvinna med en liten lurvig hund berättade att hon hade varit kultursekreterare och haft ansvar för en teater i Lviv. Så när vi pratade drömde hon sig bort en stund till sin teater och tänkte på att kunna återvända någon gång, fast hon bara hade en liten resväska med sig.

Oro, rädsla och smuggelförsök

Under insatsen har Irene och Ragnhild mött många olika reaktioner hos dem som har med sig hundar eller katter, som det nästan alltid rör sig om. Det kan uppstå både irritation och panik över att behöva lämna ifrån sig sitt husdjur.

– Första veckan kom det många äldre människor, där deras hund eller katt är den enda tryggheten, de är helt tomma i blicken och bara följer med. Så vi pratar med dem och försöker göra det bästa för att de ska känna sig väl mottagna, säger Ragnhild Nordesjö. 

Det inträffade också ett fall där en passagerare försökte dölja att hon hade tre valpar med sig i en väska.

– Ja, det händer tyvärr att det kommer människor med djur som de tänkt sälja. Kvinnan med de tre valparna var mycket irriterad och motvillig att fylla i papperen. Det visade sig också sedan att hon snabbt efter ankomsten till Sverige tagit tåget till Malmö för att sälja valparna, men tullen lyckades få tag i två av valparna som avlivades, berättar Irene Bjerkemo som tycker att insatsen är viktig för både flyktingarna, djuren och för att kunna hålla framför allt rabies borta från Sverige.

– Det viktigaste är att de som kommer med husdjur får den information de behöver om hur de ska ha djuren i karantän, att de inte får träffa andra djur här och att de förstår hur viktigt det är för att förhindra att rabies kommer in i Sverige. Det handlar om att göra det bästa vi kan för att människor ska kunna ta med sina djur på ett tryggt sätt för både dem och för oss.

En del kanske undrar varför man kämpar så för att få med sig sin hund eller katt när man flyr för sitt liv och måste lämna släktingar bakom sig, men Irene och Ragnhild har full förståelse för det.

– Jag skulle gjort likadant om jag hade ett husdjur, säger Irene. I området där jag bor finns det katter i varenda lagård, och jag tycker inte att man ska ha katter på det sättet, men det här är verkligen familjemedlemmar så jag förstår att de tar dem med sig när de flyr.

Ragnhild håller med, trots att hon själv inte är intresserad av djur:

– Det är så många känslor på en gång, det är så fruktansvärt tragiskt att se alla människor som har med sig nästan ingenting, det är väldigt gripande. Så man är stolt över att kunna hjälpa till, att kunna ge dem lite glädje och göra en insats för dem. 

Läs mer på jordbruksverket.se om vad som gäller för husdjur som tas med från Ukraina

 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken