100-årsjubilerande Växjö lottakår är på tillväxt igen
Den 3 oktober firar Växjö lottakår sitt 100-årsjubileum med middag och föreläsning för alla medlemmar och inbjudna gäster. Helén Roth och Malin Andersson har varit med under en stor del av de 100 åren och ser fram emot att fira kårens jubileum.
Festligheterna hålls på en stor restaurang i Gemla utanför Växjö. Alla omkring 80 medlemmar är givetvis bjudna, plus rikslottachefen, representanter från länsstyrelsen och andra samarbetspartner. På programmet står förstås medaljutdelning, men även en föreläsning:
– Det finns en person på Smålands museum, Samuel Palmblad, som alltid har varit intresserad av försvaret och Svenska Lottakåren. Han ska hålla en föreläsning om lottorna i Kronoberg genom 100 år. Det ska bli spännande och roligt, för han brukar hitta saker vi inte känner till alls, säger Helén Roth.
Både Malin och Helén har samtidigt varit med så pass länge att de har många minnen från 30–40 år tillbaka.
– Inför jubileet konstaterade vi att en sak som var mycket viktig förr var julmarknaden och serveringen av ärtsoppa med skinka och korv på dåvarande Försvarsgården. Det var väldigt traditionsrikt och vi som då var yngre fick servera på nedre plan eftersom vi hade lättare att springa i trappan, medan de äldre höll sig på övre plan där köket fanns, berättar Malin.
– Det var väldigt fint, med lottaklänningar och vita förkläden. Hätta tror jag också att det var. När det var färdigt fick vi byta om till gröna kläder och springa ut på julmarknaden där vi sålde parisare och lotter till handarbetstombola och chokladhjul. Vi hade också fiskdamm och glögg som kokades av en av våra lottor, fortsätter Helén.
Värdefullt utbyte mellan generationerna
Både Helén och Malin gick med vid runt 23 års ålder, men med tio års mellanrum, 1984 och 1994. Något de uppskattar från den tiden är kontakten med äldre lottor.
– Jag har många minnen från våra kårkvällar, att som ung få träffa de 80-åriga damerna som varit med under kriget. Vilka historier man fick lyssna på! Det var också de äldre som bjöd in till detta vilket var jätteviktigt för att det gav möjligheter att utbyta erfarenheter. Jag önskar att jag hade skrivit ner mer av samtalen med de äldre kvinnorna som hade upplevt så tuffa saker och kämpat på så många håll, säger Malin.
Helén kan bara instämma:
– För mig är det enormt viktigt att förstå att det är en organisation som har varit en förebild och lärt så många kvinnor så många saker genom åren. Att vi har en historia att vara stolta över. Tillsammans med några vänkårer som vi har gjorde vi ett studiebesök till Finland och Lotta Svärd-museet för några år sedan, just för att få en förståelse för historien och kunna bevara den.
Ryggrad, allmänbildning och nätverk
Vägen till Lottakåren gick för Helén Roths del via en uppvisning av Bilkåren på torget i Växjö omkring 1993.
– Det verkade spännande och såg coolt ut med de gröna kläderna och lastbilen, så då anmälde jag intresse. Sedan har det bara fortsatt, jag kom med i kårstyrelsen ganska omgående och blev så småningom infolotta.
För Helén har Lottakåren gett en betydelsefull personlig utveckling:
– Jag gick från att vara en väldigt blyg tjej till att stå inför 20–30 blivande medlemmar och prata om Lottakåren. Tack vare Lottakåren har jag vågat visa vem jag är och vågat prata i offentligheten. Så lottakåren har gett mig ryggrad en gång i tiden och den sitter kvar. Nu brukar det vara svårt att få tyst på mig i vissa sammanhang.
Malin hittade till kåren efter att hon flyttade till Växjö från Karlskrona 1984:
– Jag skulle plugga där men ville också ha lite andra nätverk. På den tiden rekryterade man genom brev eller lappar i brevlådan. Jag tyckte det lät lite intressant, så jag gick på en informationsträff. Eftersom jag kommer från Blekinge kändes Flygvapnet mest spännande så jag blev luftbevakare eller tornsvala som det kallades.
Så småningom utbildade sig Malin till instruktör inom luftbevakning och det som då hette totalförsvarsutbildning, TFU.
– Det fortsatte jag med ett antal år som instruktör och utbildade mig även inom ledarskap. För mig har Lottakåren gett ett enormt nätverk. Det har också gett massor med allmänbildning och nyfikenhet genom alla föreläsningar och kårkvällar.
Från kallt krig till nedrustning och upprustning
Med flera decenniers engagemang har Helén och Malin följt med på resan från kalla kriget till nedrustning och sedan upprustning igen av försvaret. Under nedrustningen sjönk antalet medlemmar, men sedan några år tillbaka ökar det igen.
– När kriser och krig i närområdet höjt beredskapen finns en helt annan förståelse och acceptans för att alla behövs i totalförsvaret, och att alla har en skyldighet att rycka in vid en kris, menar Helén.
Malin lyfter fram att det idag finns många fler valmöjligheter för kvinnor som vill engagera sig:
– Vi valde att gå mot försvarsmaktssidan, men idag finns det många avtal på den civila sidan vilket gör att vi når ytterligare en målgrupp som kanske inte har möjlighet eller intresse att bära vapen men är nog så viktiga för att Sverige ska fungera.
Tillströmningen är inte lika stor idag som efter Rysslands attack på Ukraina, men i gengäld kommer det kvinnor som verkligen vill vara med och göra skillnad, i kåren eller genom civilt eller militärt avtal. Utmaningen framåt blir att ta hand om dem – och att få tjejer och kvinnor att engagera sig i styrelse- eller funktionärsuppdrag.
– Men det är vi nog inte ensamma om utan det tror jag är likadant i många föreningar och organisationer, säger Malin.
Hoppas på fler kårer i länet
Utvecklingen framåt ser de på med tillförsikt och förhoppning om att fortsätta växa.
– Utifrån den situation vi har i samhället och omvärlden idag tror jag att kåren är större om tio år. Förhoppningsvis finns det även någon fler lottakår i Kronobergs län igen, säger Helén.
Fler kårer vore önskvärt med tanke på att en del medlemmar får resa en bra bit när det bara finns en kår i länet.
– Det går att ha digitala möten och vi har digitala studiecirklar där vi samverkar med andra lottakårer. Det är viktigt att kunna göra det. Vi hoppas mycket på våra unga tjejer, men det kan vara lite tufft om det bara är några få unga i en kår. Då är det ännu viktigare att det finns fungerande nätverk, för det är ju de som ska ta över och driva verksamheten vidare, avslutar Malin.
Text: Eva Jönsson, Copyfabriken