Agenten Nancy Wake skickades in bakom fiendens linjer | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

Agenten Nancy Wake skickades in bakom fiendens linjer

Nancy Wake - medlem av motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget

En natt i april 1944 flög ett amerikanskt Liberator-plan in över de mörka skogarna i Auvergne i centrala Frankrike. En lucka öppnades i planets golv och 31-åriga SOE-agenten Nancy Wake hoppade ut. SOE är en förkortning för Special Operations Executive, den brittiska spion- och sabotageorganisation som stöttade och organiserade motståndsrörelser i Europa under andra världskriget.

I fickorna hade Nancy två pistoler, en stor summa pengar och en lista på sabotageaktioner hon skulle organisera mot den tyska ockupationsmakten. Det var dags för SOE att samordna kampen med fransmännen inför den allierade invasionen i Normandie i juni.

Nancy Wake var född i Nya Zeeland 1912 och uppväxt i Australien. Hon hade en torftig och ensam barndom och sexton år gammal rymde hon hemifrån. Hon tog sig till Europa och påbörjade en journalistkarriär. I London, Wien och Paris levde hon ett intensivt nöjesliv samtidigt som hon blev allt mer medveten om hotet från Hitler och nazismen. En definierande händelse var när hon blev vittne till hur en judisk man misshandlades på gatan i Wien.

1939 gifte Nancy Wake sig med industrimagnaten Henri Fiocca. De bosatte sig i en flott våning i Marseille. Genast efter Nazitysklands invasion drogs hon in i motståndsrörelsen. Nancy hjälpte hundratals personer att fly över gränsen till Spanien – de flesta var brittiska flygare som skjutits ner över Frankrike. Andra var krigsfångar på rymmen eller förföljda judar. Hon blev snabbt känd av Gestapo, som kallade henne för ”den vita musen” för sin förmåga att ständigt slinka ur dess grepp. Men 1943 drogs snaran åt kring Nancy och hon tvingades lämna landet.

I storm och iskyla korsade Nancy Wake Pyrenéerna tillsammans med en grupp andra flyktingar. Via Spanien tog hon sig till London, där hon kunde vila ut. Men kriget var inte slut och hennes make, Henri, var fortfarande kvar i Marseille. Varför hörde han inte av sig?

Nancy tog kontakt med SOE och erbjöd organisationen sina tjänster som agent. Naturligtvis var hon välkommen – hon hade ett bra CV och kunde prata flytande franska. Tillsammans med andra agenter utbildades hon i bland annat prickskytte, bombtillverkning, fallskärmshoppning och silent killing.

Väl i Frankrike blev hennes första utmaning att sätta sig i respekt hos de hårdhudade motståndsmännen, maquisarderna. Det var ingen enkel sak, helst inte för en kvinna. Regionbefälet för hennes område, Auvergne, försökte ignorera Nancy (hans underordnade funderade till och med på att skjuta henne) men kom att ångra sitt beslut när tyskarna attackerade hans bas och han saknade vapen. Snart tvingades han inse att det var Nancy Wake som var chef du parachutage (ledare för fallskärmsleveranserna). Det var hon som valde ut platser där britterna fällde vapen, ammunition och livsmedel. Och det var hon som var på plats och tog emot sändningarna.

Från listan med önskvärda sabotageaktioner prickade Nancy av järnvägar, broar och militära konvojer. Vid ett tillfälle cyklade hon femtio mil, genom flera tyska vägspärrar, för att få tag i ett nytt krypto till radiotrafiken. Utan en fungerande radiokommunikation var motståndsrörelsen verkningslös.

Fienden kunde aldrig vänta sig någon misskund av Nancy Wake. Hon hatade nazisterna av hela sin själ. ”Det enda jag ångrar är att jag inte dödade fler” sa hon i en intervju när kriget var slut. Däremot förbjöd hon våldtäkter och misshandel av kvinnliga fångar. Ett sådant uppträdande var inte värdigt en maquisard, menade Nancy.

I augusti 1944 gick de allierade iland i södra Frankrike. Snart befriades Paris. Nancy Wake kunde börja leva friare igen, till och med gå på cocktailpartyn. Det var på ett sådant hon till slut fick veta vad som hänt hennes make, Henri. I oktober 1943 hade han gripits, torterats och mördats av nazisterna i Marseilles. In i det sista hade han vägrat avslöja var hans hustru, ”den vita musen”, befann sig.

Efter kriget mottog Nancy Wake rader av medaljer – något som gjorde henne till de allierades mest dekorerade kvinna i militär tjänst.

Nancy dog 2011, på ett vårdhem för veteraner i London.

 

Lästips: Autobiography by the woman the Gestapo called the White Mouse av Nancy Wake.

Text: Anna Larsdotter 
www.annalarsdotter.se
Instagram: @warladies