Äntligen har Sollefteå en lottakår igen

Efter drygt 40 år är Sollefteå lottakår tillbaka, bland annat tack vare Carina Westerberg från Kramfors. Här berättar hon om hur det gick till, om utmaningarna i början och hur hon ser på kårens utveckling och framtid.

Publicerad 25 september 2026
Fotograf:
Privat

– Jag och en tjej som heter Åsa Bergvall från Sollefteå såg en annons på Facebook från länsstyrelsen, om att göra skillnad genom att utbilda sig till stabsassistent via Lottakåren. Så vi anmälde oss och utbildade oss 2023, berättar Carina Westerberg.

För att kunna gå utbildningen var de tvungna att bli medlemmar i Sundsvalls lottakår – det fanns ju ingen i Sollefteå. De som gick utbildningen fortsatte ha kontakt och gå kurser efteråt, ibland annat ledarskap. Det var på en sådan ledarskapsutbildning i Sundsvall som de träffade kursledaren Carin Staaf. 

– Då säger hon, ”Sollefteå har tidigare haft en jättestor fin kår som upplöstes på 80-talet. Skulle inte ni vara lämpliga att starta upp där?” Och så föddes tanken, säger Carina Westerberg.

Bildades 3 december 2025

Sagt och gjort. Carina Westerberg höll kontakten med kurskollegorna som tillhörde kårerna i Medelpad och Västerbotten. Hon sticker inte under stol med att det var trögt i början. Efter en period av övertalningskampanjer bland vänner och bekanta bestämde de sig för att göra ett omtag för att nå ut bredare. 

– Vi annonserade i tidningen och fick låna mässen på I21 i Sollefteå för att ha ett uppstartsmöte. Det kom inte så många då, men vi hade satt oss lite på kartan. 

Det räckte för att väcka intresse hos Ångermanlands lokaltidning.

– Då fick vi napp hos två tjejer som var väldigt intresserade och håller på med självhushåll. När vi fick med dem hade vi en grund att utgå ifrån, säger Carina.

Efter det bildades interimsstyrelsen den 3 december 2025, och kåren består nu av nio kvinnor. 

Strategiskt läge i och med försvarssatsning

Carina Westerberg tycker att det är en bra tajmning för att återstarta kåren utifrån allt som händer inom försvar och beredskap i Sollefteå.

– Inom försvaret satsar man på regementet I21 igen och utredning pågår om beredskapssjukhus i Sollefteå, så det är ett strategiskt bra läge där vi kan ha utbyte av varandra. 

Det har man också redan haft, bland annat på Nordviksdagen – ett årligt evenemang på ett stort jordbruk med gymnasieskola som utbildar lantbrukare. Man kan säga att det var den nya lottakårens första officiella framträdande.

– Då var MCF, brandkåren, Hemvärnet och vi på plats och pratade bland annat om hemberedskap tillsammans med Civilförsvarsförbundet, berättar Carina.

Mycket uppskattning från ”gammlottor”

Ryktet om den ”nygamla” lottakåren spridit sig i takt med att de synts allt mer. 

– Flera äldre ”gammlottor” har hört av sig och tycker att det är så roligt att kåren är tillbaka. Några har sagt att de vill bli stödmedlemmar eller vara med aktivt. Det har varit väldigt roligt att de som faktiskt var med redan under 80-talet hör av sig. 

Samtidigt ser de ett behov av att försöka föryngra kåren lite. 

– Nu är vi från 40–45 plus och uppåt, jag blir 54 om en månad, även om jag känner mig väldigt ung, säger Carina som är van vid föreningsliv och engagemang:

– Jag har alltid varit en föreningsmänniska och haft tränaruppdrag i 25 år i handboll och fotboll. Men det som tilltalade mig mest med Lottakåren var att det bara är kvinnor, och den styrkan vi har tillsammans, säger Carina.

Ovärderlig hjälp genom mentorsprogrammet

Carina lyfter fram Svenska Lottakårens mentorsprogram, som har varit till stor hjälp i uppstarten.

– Jag blev nyligen klar med mentorsprogrammet som jag gått i ett år. Då har vi varit 24 deltagare varav 12 mentorer, och det finns nästan inget som de inte kan. Dessutom har vi haft Marianne af Malmborg och Elisabeth Falkemo som kursledare och utan deras hjälp och hade jag inte klarat det här. Även min mentor Agneta Fredriksson-Edin har varit ovärderlig.

Mycket i mentorsprogrammet handlar om styrelsearbete och hur det går till att få igång verksamheten, men för Carina och hennes kollegor handlade det även om allt administrativt kring att starta en förening. 

– Det var papper från Skatteverket, att skaffa bankkonto och allt möjligt. I mentorsprogrammet hade jag 14 kvinnor att fråga. Någon har varit med sedan 1962 och säger vem jag ska ringa eller hur jag ska göra. Den kompetens de här tolv mentorerna och två kursledarna besitter går knappt att räkna i år, säger Carina.  

Även stödet och mottagandet från Svenska Lottakåren har varit storartat:

– Uppslutningen har varit otrolig. Lottarummet på Facebook och kansliet har varit fantastiska. Vi har haft så många frågor och de har ett tålamod som går till världshistorien. 

Aktiviteter på gång i höst

Hur ser hon på den första tiden, styrelsens uppdrag och kårens utveckling framåt? 

– Det finns nog ingen kår i Sverige som har haft mer styrelsemöten än vi haft det här året, men än så länge har vi inte haft så mycket aktiviteter utan vi har haft mycket med att starta bolag och hantera mejladresser och ansökningar. 

Flera aktiviteter är dock på gång under hösten: 

– Då ska vi ha en kurs om FRG, frivillig resursgrupp, tillsammans med Sollefteå och Kramfors kommuner. Vi har också deltagit i Lottakårens beredskapsövning tillsammans med Umeå lottakår i september och har andra aktiviteter under beredskapsveckan planerade. Efter det tänker vi försöka ha ett ”uppsamlings-heat” för att få fler medlemmar, när vi fått visa oss lite i olika sammanhang, säger Carina.

När det gäller framtiden ser hon framför sig att de om fem år har vuxit till runt 50 personer. 

–  Det tror jag inte är orimligt med tanke på den start vi har haft. Om jag får önska ser jag också att vi är en etablerad kår som hjälper till med olika saker vid samhällshändelser – och att vi har satt Lottakåren på kartan igen i Västernorrland. Det känns verkligen jättespännande och inspirerande.

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken