”Är du inte stark i dig själv kan du inte hjälpa andra”

Mariam Ismail Daoud är månadens profil i juli. Hon har varit engagerad i både kvinnors rättigheter och säkerhetsfrågor sedan tonåren. Hon hade egentligen velat göra värnplikt, men av olika skäl blev det inte så. Lyckligtvis hittade hon senare i livet fram till Svenska Lottakåren, där hon snabbt har utvecklat sitt engagemang, bland annat som ledamot i styrelsen för Göteborgs lottakår.

Publicerad 5 juni 2024
Mariam Ismail Daoud
Fotograf:
Privat

– Det har funnits i bakhuvudet sedan jag var väldigt liten, att jag skulle göra lumpen, och att det var självklart att försvara landet. Det tror jag kommer från mina föräldrar som är från Etiopien. De har båda upplevt krig och är djupt präglade av att stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati, berättar Mariam Ismail Daoud.

Det blev dock ingen värnplikt för Mariam, som idag är 39 år. Istället engagerade hon sig tidigt både politiskt och ideellt, med fokus på jämställdhet och kvinnors rättigheter. 

– Från 15 års ålder har jag arbetat med jämställdhetsfrågor, tjejjoursverksamhet, elevråd, hedersproblematik, både i politiska sammanhang och ideellt. Jag har alltid rört mig i kvinnoforum, samtidigt som jag vill göra en insats i en kris- eller krigssituation. 

Det var via en person hon kom i kontakt med inom kris- och säkerhetsfrågor som Mariam fick veta att det går utmärkt att göra en aktiv insats även om man ”missat” värnplikten, exempelvis i Hemvärnet – och att hon borde engagera sig i Svenska Lottakåren.

– Det var 2019, och när jag gick med var det självklart vad jag ville göra, jag skulle in i det gröna, göra grundläggande soldatutbildning och bli stabsassistent i Hemvärnet!

Blev snabbt uppfångad

Fem år senare är Mariam Ismail Daoud inte bara färdig stabsassistent med frivilligavtal. Hon är även ledamot i kårstyrelsen för Göteborgs lottakår, info-lotta, håller i Military weekend och utbildar sig till instruktör i, hon har gått Ledarskap idag, UGL, Sköt dig själv och är handledare i När det oväntade händer.

Att det kan gå så fort att bli involverad och engagerad i så många aktiviteter och roller handlar givetvis om en stark egen drivkraft. Men Mariam vill också lyfta fram Lottakårens styrka och förmåga att stötta och uppmuntra nya medlemmar.

– Direkt när jag blev medlem fångades jag snabbt upp av kårens utbildningslotta, kårchefen och andra. Det jag känner idag, 4,5 år senare, är styrkan i att vi kvinnor hjälper varandra, lyfter varandra och pushar varandra.

För Mariam Ismail Daoud är det också helt självklart att fortsätta vara aktiv i sin lottakår även om hennes stora mål har varit ”det gröna” och Hemvärnet:

– Jag vill ha kvar en fot i kårverksamheten. För mig som är en föreningsmänniska är det viktigt att vara fortsatt engagerad i aktiviteter och styrelsearbete. Därför deltar jag fortfarande på rekryteringar, kårkvällar och annat. 

Lottakåren viktigt stöd i Hemvärnet

Det finns ytterligare en anledning varför hon tycker det är viktigt att vara involverad i kårverksamheten:

– Lottakåren är jätteviktig för mig i Hemvärnet, att jag har kåren som ett starkt stöd bakom mig. Hemvärnet är fortfarande väldigt mansdominerat, men jag har en hel organisation med bara kvinnor i ryggen vilket är oerhört stärkande och bekräftande, berättar Mariam, som drivs starkt av att kvinnor kan och ska ta mer plats, och våga, i synnerhet inom det militära.

– Inte för att vi hindras, men det finns fortfarande ett mönster att kvinnor har inordnats i att inte våga, inte riktigt tro att vi kan. Därför vill jag utveckla mitt engagemang i Hemvärnet för att exempelvis bli gruppchef. Återigen är det inte så att vi hindras, men det är få kvinnor som faktiskt tar den vägen. Det kommer jag att kämpa för, säger Mariam som kommit in i HBR, Hemvärnsbefälens riksförbunds styrelse. 

– Jag vill inspirera fler kvinnor att våga ta steget till högre befattningar. Vi behöver även fler kvinnliga instruktörer. Det blir en helt annan atmosfär när det är blandat. Därför är mitt mål även att så småningom bli klar som instruktör inom min befattning i Hemvärnet.

Ökat intresse bland unga

Mariam Ismail Daoud bor i Göteborg och är arbetsvetare i grunden, men jobbar för tillfället som undersköterska. Med alla hennes engagemang i både Hemvärnet, Svenska Lottakåren och andra organisationer, tycks det som att hon inte borde kunna ha tid till annat. Mariam skrattar och säger att det inte tar så mycket tid som det låter.

– Det låter jättemycket, men dessa saker är det jag brinner för och prioriterar. 

Kvinnoperspektivet har alltid varit en röd tråd, oavsett om det har handlat om tjejjourer eller jämställdhet. Men även försvars- och säkerhetsfrågor:

– Mitt politiska engagemang har mycket att göra med försvar och säkerhet, och ju äldre jag blivit, desto ”hårdare” frågor har jag ägnat mig åt, säger Mariam.

Då passar givetvis Lottakåren perfekt, samtidigt som Mariam vill lyfta fram de många olika möjligheterna att engagera sig. Huvudsaken är att alla kan göra en insats bara genom att stärka sig själva. 

– Om jag pratar med kvinnor och berättar om Lottakåren går jag inte in på det militära, utan jag börjar med att fråga hur de skulle klara sig vid en naturkatastrof eller ett längre strömavbrott. ”Jag har en ficklampa.” Okej, bra, då börjar vi där. Jag uppmuntrar dem att komma till lottakåren och bara lyssna. Man behöver inte bli medlem, men just att få kunskapen om att klara sig själv, det är den största insatsen man kan göra egentligen. Är du inte stark i dig själv kan du inte hjälpa andra.

”Återväxten” ser också bra ut med ett ökat intresse bland ungdomar och betydligt fler deltagare på kårens infokvällar.

– Det är allt fler yngre som är nyfikna på värnplikten och Lottakåren, vilket är oerhört roligt. Sedan har vi de lite äldre som efter invasionen av Ukraina vill göra en insats. Det är också en fantastisk styrka med Svenska Lottakåren. Här finns kvinnor i alla åldrar, från många olika bakgrunder, som förenas, stöttar och stärker varandra, oss själva men också samhället. Här kan du vara den du är, du behöver inte ha massa förkunskaper eller erfarenheter – alla behövs! 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken