Dankar besökte Lottamuseet i Finland | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

Dankar besökte Lottamuseet i Finland

För att fira Dankföreningens 60 år arrangerades en resa till Finland med besök vid Lottamuseet och Sverigestugan i Tusby samt ett besök vid Sveaborg. Vad kan vara mer passande än att besöka det som en gång var Tyra Wadners förebild till Svenska Lottakåren och sedan följa upp med svensk historia i Finland. Vi var 14 dankar som åkte iväg över helgen 20-23 september.

Dankarna är en vänförening inom Svenska Lottakåren. Föreningen bildades 1959 av bland andra Märta Stenbeck i syfte att samla och hålla ihop före detta överstyrelseledamöter. Senare inkluderades också före detta förbundslottachefer. I samband med riksstämmorna brukar medlemmarna träffas för samvaro i trivsamma former och välja in nya medlemmar.

I Tusby i Lottamuseets kantin väntade en härlig sopplunch, innan vi fick en fin presentation av museet och Lotta Svärdsrörelsen. Rundvandringen gjorde djupt intryck och vi imponerades av vad dessa kvinnor gjorde och utstod. Vid krigsslutet var de drygt 200 000 lottor och smålottor.

Den ursprungliga villan som var museet köptes 1936 av Lotta Svärd rörelsen som vilohem för sina medlemmar men den byggnaden brann ner år 1947. 1995 lät Lotta Svärd Stiftelsen bygga den nuvarande villan.

Lottaorganisationen var en frivillig landsförsvarsorganisation för kvinnor som verkade 1921–1944. Försvarsarbetet gick ut på underhållsarbete. Under kriget arbetade många medlemmar i krigsområden med kosthåll, sjukvård och luftbevakning. Lottaorganisationen upplöstes 1944 enligt vapenstilleståndsavtalet i Moskva. Den allierade Kontrollkommissionen bestämde att organisationer som ansågs vara fascistiska skulle upplösas. Lotta Svärd bedömdes höra till dem. Lottaorganisationens försörjningsarbete och en del av tillgångarna övertogs av Vårdstiftelsen för Finlands kvinnor, som nuförtiden heter Lotta Svärd Stiftelsen.

Lottorna hade ett eget märke, ritat av Eric Wasström 1921 och den fanns tryckt eller broderad på det mesta.

Själva utställningen bjöd på ett informativt paket av vad verksamheten gick ut på. Allt möjligt finns till påseende – Lottaorganisationens egna servis, Lotta-dräkten, brev, kläder, telefoncentral, fotografier, kokböcker, sjukvårdsutrustning, medikament. Dessutom möjlighet att lyssna till lottornas egna inspelade berättelser, varav många var av farlig karaktär och många gånger alldeles intill fronten.

Noggrannhet var viktigt såsom att fållen på dräkten var 25 cm från marken, exakt och alla lottor avgav ett löfte för religion, hem och fosterland.

De svenska lottorna samlade in pengar till Finland under kriget genom att sälja ”minnesnäsdukar” som gjorts för de olympiska sommarspelen 1940. Det var planerat att de skulle gå av stapeln i Helsingfors men andra världskriget satte stop för det. För pengarna byggde man ett hus, Ruotsin Maja, för rekreation för de finska lottorna. Verksamheten fortgår ännu och de fem rummen är i användning under sommarmånaderna, kostnadsfritt för lottor och små-lottorna. De mesta av husets möbler är de ursprungliga. Stugan är ljus, fräsch och renoverad och mycket smakfullt inredd.

Efter kriget blev det tyst om lottorna och deras verksamhet pga. av vapenstilleståndsavtalet. Det var många lottor som gömde sin dräkt, sitt märke och sin lottaidentitet och aldrig mera nämnde sin insats för Finland under kriget. De skämdes. Sanningen är att lottornas insats, både vid fronten som hemma, var ovärderlig. Lyckligtvis har lottorna fått tillbaka den uppskattning och respekt de förtjänar.

För att tacka för det fina mottagande vi fick, överlämnades filmen som spelades in till SLK 90-årsjubileum. Filmen beskriver de epokgörande händelser som präglat respektive rikslottachefs period.

Nästa dag besökte vi Sveaborg. Det var inte första gången som jag besökte fästningsön, men nu som då blir jag överraskad över hur mycket svensk historia som finns bevarad i Finland och i Sveaborg.

Resan gav mersmak och om det vill sig väl planeras en ny resa om två år, men innan dess ska vi samlas till riksstämma.

Elisabeth Falkemo
f.d rikslottachef och Riskdank