De har varit med över 100 år tillsammans

Margareta arbetade som kartriterska på Lantmäteriet i början av 1950-talet. Det var då hon kom i kontakt med Svenska Lottakåren för första gången.

– Min chef var hemvärnsman och hans fru var moblotta. De tyckte jag skulle passa väldigt bra som expeditionslotta, säger Margareta.

Det var efterkrigstider och Margareta beskriver att det kändes väldigt skönt att ha en uppgift om det skulle bli ofred igen. Då visste hon exakt vad hon skulle göra. Med åren har hon sedan varit både sekreterare och ordförande i kåren.

Dottern Kristinas första minne av Lottakåren är alla julmarknader som hon deltagit på som barn med sin mamma. Hon började som unglotta när hon var åtta år och blev senare infolotta i Filipstads lottakår och senare även i Värmlands Lottaförbund. Sen har det rullat på och hon har varit väldigt engagerad genom åren.

– Jag var länge kontrakterad som sambandslotta inom armén, men idag är jag bara medlem, säger Kristina.

Nationaldagen och Monitor Battle

När Kristina och Margareta tittar tillbaka på alla år finns det många minnen att glädjas åt. De nämner särskilt alla event och tillställningar där Lottakåren har haft en given plats genom åren. Nationaldagen har varit en stor höjdpunkt i lottasammanhang.

– Jag har deltagit på många nationaldagsfiranden med lottakåren i Filipstad. Då har vi delat ut flaggor och gått tillsammans med Hemvärnet, säger Kristina.

En annan populär tillställning är Monitor Battle som arrangeras till minne av värmlänningen John Ericsson. Han var konstruktör till pansarbåten USS Monitor, ett amerikanskt krigsfartyg som hjälpte nordstaterna att vinna det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Slaget har konstruerats i Kyrkviken flera gånger och på senare år genomförs även ett hinderbanelopp i samband med firandet.

– Där har vi lottor varit med och visat upp vår verksamhet tidigare. Ibland har vi grillat och erbjudit fikaförsäljning också, det brukar vara populärt, säger Margareta.

Mor och dotter blev uppmärksammade av kåren

I höstas var Kristina och Margareta med när Lottakåren i Filipstad hade 95-årsjubileum. De åt lunch och efterrätt på Hennickehammars herrgård och gick igenom vad som hänt genom åren. 

– Mamma fick märke för att hon varit medlem i 60, snart 70 år och jag fick ett märke för 40 år, säger Kristina.

Kristina säger att hon har fått många lärdomar via sitt engagemang i Lottakåren. Bland annat har hon fått ett större självförtroende och blivit starkare i sig själv. Hon har även uppskattat att det bara är kvinnor som får vara med.

– Vi har åkt på så många kurser och fått med oss så mycket saker. Alla drar åt samma håll. Min bästa kompis är lotta, vi var unglottor och senare unglottaledare tillsammans och sen gick vi i samma klass, säger Kristina.

Svårslagen gemenskap i Lottakåren

När Margareta och Kristina får frågan om vad som är det bästa med Lottakåren svarar de båda tveklöst gemenskapen. 

– Det är verkligen gemenskapen! Jag har gått på så många fina kurser på Älvkarleö. Flera av kurserna har jag haft nytta av i arbetslivet också, säger Margareta. 

Hon fortsätter berätta om ett litet minne från 60-talet som etsat sig fast genom åren. Margareta och hennes lottavän Anna skulle åka till Älvkarleö herrgård på en utbildning. De hade långa, bruna hemvärnskappor på sig och bar båtmössor.

– Det första vi såg när vi kom till Stockholm var andra lottor som kom norrifrån. De hade klänningar, stiliga slängkappor i blått och basker på huvudet, de var troligtvis från flygvapnet, de hade alltid så fina kläder, suckar Margareta.

I dag skrattar Margareta och Kristina gott åt minnet och är glada för alla år de varit aktiva i Lottakåren. Och fler ska det bli!

Margareta Einarsson
Ålder: 90 år
Bor: Filipstad 
Gör: Medlem i Filipstads lottakår och pensionär

Kristina Einarsson
Ålder: 60 år
Bor: Borås
Gör: Medlem i Filipstads lottakår och butikschef

Text: Emma Markovic