"Det var som att se på en svartvit film" | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

"Det var som att se på en svartvit film"

Under skogsbranden i Västmanland har lottor ingående i både Frivillig resursgrupp (FRG) och hemvärnet stött brandbekämpningen. Arasthe är en av lottorna som varit på plats och hon berättar om sin upplevelse:

När jag måndag 4e augusti landade på Arlanda efter semester i Grekland hade jag ingen aning om vad som hade föregått under den senaste vecka när jag befann mig i Halkidiki. När jag i bilen sätter på mobilen, samtidig som jag lyssnade på läget om skogsbranden via radion, börjar jag förstå läget. Ju mer jag uppdaterade mig förstod jag att hemvärnet är inkallade.

Jag kom hem, slängde mitt bagage i hallen, bytte om till uniform och drog iväg till min stabsplats vid Ransta. Väl på plats ser jag hastig några bekanta ansikten från min lottakår (Västra Aros) antigen under ledningen av Frivilliga resursgruppen eller från hemvärnet med olika befattningar.

Vid inskrivningen fick jag veta av stabschefen att jag tillsammans med befäl från S1 (personal) ska säkra bemanningen av personal minst för hela veckan. Vanligtvis är jag Strid/CBRN befäl i 22a hemvärnsbataljonen, men i ett sådant här läge får man jobba där det mest behövs. Vi arbetade långa pass men ingen klagade över det.

Vi började med att kontakta soldater ur vårt förband, 22 hemvärnsbataljonen, och senare i vecka även från 21 hemvärnsbataljonen. Vi möts av engagemang och vilja och det var inte många som tackade nej.

Tisdag kväll åkte vi ut för att leverera mat och såg förödelsen. Men jag hade uppdrag att utföra och jag var tvungen att vara tillbaks på stabsplatsen omgående för nästa uppdrag.

Jag fick fortsätta tjänstgöra i staben. Jag såg våra soldater komma tillbaka från sitt uppdrag med uniform och ansikte täckta av sot. De berättade om sina upplevelser och deras känslor. Trots att de varit ute under flera timmar så anmälde de sig till fortsatt tjänstgöring de kommande dagarna.

Söndag den 10 augusti överlämnade 22 hemvärnsbataljonen till 17 hemvärnsbataljonen. Men innan jag lämnade platsen fick jag och några kollegor möjlighet att åkta i väg till de drabbade platserna. Vilken syn!! Jag såg mig runt omkring på den nerbrända skogen. Det var som att se på en svart vit film. Ingen färg, inget liv, all vegetation såg ut att vara död under all sot. Jag tänkte på vilken rädsla denna brand har skapat hos alla människor (väl befogad) och hur detta kunde ha slutat. Mina tankar gick även till de som var tvungna att lämna sitt hem med en ovisshet om framtiden och de människor som har mist sitt hem i denna katastrof eller på något sätt har skadat sig i denna brand. Jag såg framför mig vilket förödelse denna förbaskade brand kunde ha orsakat. I det ögonblick kom tårarna obehindrat. I bandvagnen på väg till vår stabsplats följde min blick slangar som hade dragits ut av bland annat hemvärnssoldater. En slangdragning på 70 mil.

Jag vill tacka alla men ett särskilt stort tack till alla lottor som har deltagit i räddningsarbetet. Tillsammans kan vi göra skillnad.