Du klarar mer än du tror
Det är roligt att vara på instruktörsnivå och lära andra. När jag pushar tjejerna att utföra jobbiga saker vet jag att de klarar det, för jag har själv gjort det. Jag utvecklas hela tiden och lär mig nya saker. Till exempel ska jag nu i maj gå en instruktörsutbildning i ledningsstöd i Boden.
Jag flyttade till Stockholm år 2000 och blev samtidigt lotta inom Stockholms marinlottakår. Det var ett bra sätt att lära känna nya vänner och många av dem jag träffade då är mina allra bästa vänner än idag. Det har blivit många kurser, övningar och utbildningar sedan dess, både som elev och som ungdomsledare och instruktör. Ett av mina roligaste minnen är när jag följde med marinen till Danmark på en två veckors övning, BRMR 2010, som ledningsstödslotta. Min uppgift var att se till att kommunikationen land/sjö fungerade. Andra roliga minnen är jobb som stabsassistent på Swedint, Kungsängen, när de har utbildningar för utländska officerare. Kanske är det dock alla möten med fantastiska människor under fd TFU, Rookie-kurser och Ledningsstödsutbildningar som ger de allra finaste minnena.
Lärare till vardags
I mitt civila liv är jag lärare, vilket ger mig många fördelar när det kommer till min instruktörsroll inom Lottakåren. Men det jag lärt mig inom det militära har jag också stor nytta av i skolvärlden. Mina elever i skolan älskar när jag berättar anekdoter från allt jag upplevt inom Lottakåren.
När jag ger utbildningar sätter jag alltid upp ett mål framför mig. Jag vill få tjejerna att våga ta för sig, stärka deras självkänsla och få dem stolta över vad de kan. Jag vill lära dem att de klarar så mycket mer än de tror. Detta har jag också med mig under skoldagarna när det gäller mina egna elever i klassen.
Övningarna och utbildningarna gör oss starka
Under övningar och utbildningar utvecklas vi både individuellt och som grupp. Vi blir enormt sammansvetsade när vi finner oss själva i utmanande och fysiskt påfrestande förhållanden och måste hjälpas åt.
Många kommer osäkra till utbildningarna, men åker därifrån med rak rygg. Tänk att en eller två veckors utbildning gör att de åker hem som nya människor! Det är helt otroligt att se. Förra sommaren kom en kvinna fram till mig efter ett fyspass och sa att hon inte sprungit på 20 år. Men tack vare den kamratanda och stöttning som fanns i gruppen kände hon sig stark och peppad nog för att ge allt, ge sig hän och springa. Hon var så stolt över sig själv efteråt! Den kamratandan bidrar till att Svenska Lottakåren skapar kvinnliga nätverk över hela Sverige.