Emma har en nyckelroll när behov ska möta engagemang

Intresset för lottakåren och försvaret väcktes tidigt hos Emma Backlund, som menar att det är lite svårt att undvika när man bor i en militärstad som Boden.

– Här finns en stark koppling till det militära, och det tillsammans med ett samhällsengagemang gjorde att jag började som hemvärnsungdom så fort jag fick göra det, sedan gick jag över till Lottakåren 1996 och valde att utbilda mig till stabsassistent, berättar Emma som arbetar på Svenska kyrkan som administratör. 

För ungefär två år sedan fick hon frågan om hon ville bli militär kontaktperson, och det var självklart för henne att tacka ja. 

– Det kändes naturligt att svara ja eftersom jag redan från grunden är ganska involverad i det militära. Dels har vi en ganska stor lottakår här i Boden-Luleå där jag är kårchef, så jag har mycket kontakt med Norrbottensgruppen som är vår närmaste grupp, och så har jag ett hemvärnsavtal med Norra Militärregionen så jag har också en koppling till Försvarsmakten, berättar Emma Backlund.

Rollen som militär kontaktperson har lite förenklat två delar eller kanske snarare riktningar, där Emma är en länk mellan Lottakåren och Försvarsmakten: 

– Dels är jag kontaktperson från Försvarsmakten och ner till lottakårerna. Till exempel när militärregionen har rekryteringsmöte och vill sprida informationen till Norrbottens lottakårer blir jag kallad till de mötena. Och när lottakåren behöver hjälp med att skriva utbildningsplaner, har frågor som rör militära avtal eller frågor gentemot militärregionen, då kan jag ta med mig frågorna upp till de mötena. Så det funkar båda vägarna. 

En utmanande och rolig roll

En av de mest givande delarna med rollen att få en större förståelse för Försvarsmakten och ha mer överblick över vad som är på gång, tycker Emma Backlund.

– Som militär kontaktperson kommer du upp lite i informationsstegen, du får mer och tidigare information än du skulle ha fått på lottakårsnivå. Jag får ju prata med officerare på militära regionen och får information från deras håll. Det tycker jag är utmanande och roligt, att känna att jag är med i skeendet på ett annat sätt, berättar Emma och fortsätter:

– Det kan handla om nya utbildningsplatser, hur Försvarsmakten tänker kring sitt behov av personal och yrkesgrupper de vill utbilda. Det är information som man inte bara mejlar ut, för den är ju sekretessklassad. 

Ett scenario skulle kunna vara utbildning av underrättelseassistenter, hur behovet ser ut för Försvarsmakten och om det finns intresse för det i Lottakåren.

– Då kan jag ta med mig den frågan och höra mig för om Försvarsmakten gärna ser att fler utbildar sig till underrättelseassistenter. Utbildning av personal är ju Lottakårens huvudverksamhet gentemot Försvarsmakten.

Viktig roll i ett stort geografiskt område

När det gäller Svenska Lottakårens uppdrag är rollen en viktig funktion som bidrar till att förenkla kontakterna mellan försvaret och Lottakåren.

– Militärregionen får en person som de kan prata med som finns lokalt, istället för att vända sig till kansliet i Stockholm. Just det mellansteget har inte riktigt funnits tidigare. Ska de skicka ut en kallelse eller information behöver de bara skicka det till en person som sedan förmedlar den till de kårer som är berörda. På så sätt behöver inte allt passera Stockholm, utan de har mig som en tydlig kontaktväg gentemot lottakårerna. Det upplever jag att de uppskattar. 

I en region med stora avstånd, där många lottor kanske bor långt ifrån sin närmaste kår, får den militära kontaktpersonen kanske en ännu större betydelse även som stöd för enskilda lottor. Vilket kan bidra till att fler faktiskt blir utbildade och fyller behovet av personal i Försvarsmakten. 

– Norra Militärregionen är ju väldigt stor så det finns ju inte lottakårer överallt. Då kan jag gå in och skriva utbildningsplaner eller ha kontakt med lottor som bor i Gällivare eller Kiruna eller Arvidsjaur där vi inte har någon lottakår på plats. Då kan jag vara den som kan svara på frågor, hjälpa dem till en utbildningsplan och förhoppningsvis vidare till att skriva avtal. Så det känns väldigt givande, säger Emma.

Väl rustad för uppdraget

I Norrbotten i allmänhet och de ”grönaste” områdena kring Boden i synnerhet, kan man tänka sig att det är en större andel lottor som har militära avtal jämfört med övriga Sverige. Emma vet inte om det är så, men konstaterar att de som har avtal i Norrbotten, oftast har militära avtal.

– Ja, generellt har vi många fler militära än civila avtal i vårt område, även om våra civila avtal är på frammarsch nu när vi är på väg att teckna avtal med länsstyrelser. Men generellt är vi ett väldigt starkt ”grönt” fäste.

Det finns ingen särskild utbildning för att bli militär kontaktperson, däremot har förfrågningar ibland lagts ut och intresserade har fått lämna in ansökan om att få bli militär kontaktperson. Eller så blir man tillfrågad, som i Emmas fall. Med sitt långvariga engagemang var hon också väl förberedd för uppdraget. Förutom att hon haft hemvärnsavtal i väldigt många år på olika platser har hon suttit i kompanistab och regionstab, gjort värnplikt och utlandstjänst, och är instruktör inom stab och samband.

– Så jag har ett ben med på den sidan också, genom att jag utbildar nya stabsassistenter för att de ska kunna kliva in i sin roll. Det känns som jag trivs bra på den här positionen och upplever att jag får bidra med min kompetens på ett bra sätt, säger Emma som uppmuntrar fler att bli militär kontaktperson, om man får möjlighet:

– Om du får frågan eller ser att det går att söka, så tacka ja, för det är ett väldigt roligt och spännande uppdrag!

Fakta

• Överstyrelsen utser militära kontaktpersoner.
• Idag finns det 1-2 militära kontaktpersoner i varje militärregion, plus Gotland.
• För att vara militär kontaktperson krävs organisationskännedom och gedigen kunskap om Svenska Lottakårens militära uppdrag samt att du har ett frivilligavtal med Försvarsmakten

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken