Ett vinteräventyr i Ånn
En vecka i februari åkte lottorna Elin och Johanna till Ånn på vinterkurs för ungdomar som anordnades av Försvarsutbildarna. Här är deras berättelse om sitt vinteräventyr:
Efter många mil på vita blixten, kalla dagar och sena kvällar är vi nu hemma efter en väldigt tuff men lärorik vecka i Ånn. 31 ungdomar från Hemvärnet och olika frivilligorganisationer - Försvarsutbildarna, Sjövärnskåren, Svenska Lottakåren och FvRF - har tillsammans kämpat för att klara av veckan som gått.
Elin påbörjade sin resa redan på fredagskvällen och på lördagsmorgonen klockan 7. 51 påbörjade vi båda den 10 timmar långa resan mot Ånn. Vi klev på tåget i Norrköping och redan då satt det tre andra ungdomar i tågvagnen som kände igen oss tack vare våra stora militärväskor. Det visade sig att vi skulle få spendera hela tågresan tillsammans med andra ungdomar som skulle till kursen. Vi fick byta både i Stockholm och i Sundsvall men när vi kom fram på kvällen klockan 18.09 så var det värt det. Vi hade redan första dagen lärt känna massa nya människor. Kursen började på söndagsmorgonen så vi hade en hel kväll till att bara umgås med alla som hade kommit, några kom på söndagen. Johanna stupade i fåtöljen framför melodifestivalen medan alla andra satt och skrattade och hade roligt.
Söndagen började med en introduktion om kursen, mål och genomgång av schemat. Vi drog på oss snöblusarna och gav oss ut på myren. Att åka vita blixten var lättare sagt än gjort men efter många timmars skidteknik kände vi äntligen att vi började få fart på det.
Vinterkunskap
Efter tidig uppställning och flagghissning på måndagsmorgonen åkte vi ut på myren för skidteknikträning, pulkdragning och träning i hur man spårar själv. På eftermiddagen tränade vi skidteknik i varierad terräng som vi senare var tvungna att avbryta på grund av de dåliga förhållandena. Att åka vita blixten i plusgrader var minst sagt en tuff utmaning då en decimeter snö hade fastnat under skidorna. Vi gick in i lektionssalen för sjukvårdstjänst och kamrathjälp enligt L-ABCDE. Vi fick lära oss vilka åtgärder vi skulle vidta när en olycka har inträffat och sedan öva på varandra. På kvällen hade vi lektion i lokal och allmän nedkylning samt fjällräddning vilket var mycket lärorikt då vi visste att vi skulle ut i fält två dagar senare. Trötta och slitna somnade vi som två stockar i våra sängar efter kvällsmackan och laddade inför en spännande morgondag.
På tisdagsförmiddag fick vi lära oss att tolka efter bandvagn och det var hur roligt som helst! Det var också då vi skaffade oss alla blåmärken efter kraschar i kurvorna. Men de var värt det! Efter tolkningen fick vi orientera och vi skulle arbeta i stridspar. Under orienteringen fick vi också öva att staka oss uppför och åka nedför några branta backar vilket slutande med att alla låg på varandra i en hög nedanför backen. Det tog ett tag innan vi lärde oss hur man stannade med skidorna utan att åka på varandra. Efter lunch tolkade vi efter bandvagn 7km upp till Vallruds topp. En obeskrivlig underbar utsikt! Den fria åkningen nedför var desto svårare, Johanna flaxade med stavarna som aldrig förr och lite längre ner ser vi bara ett par skidor som sticker upp ur en snödriva. Johanna klarade sig utan en skråma på kroppen och alla fick sig ett gott skratt. Efter middagen hade vi genomgång i bivackmetoder och förberedde oss inför kommande 1,5 dygn utomhus. När väskorna var packade somnade vi åter igen som stockar i våra sängar.
Ett dygn i fält
På onsdag förmiddag fick vi lite praktiska genomgångar inför fältdygnet så som uppsättning av vindskydd, hantering av vassa redskap och stormkök. Sedan påbörjade vi vår orientering mot förläggningsplatsen med en stentung väska på ryggen. Efter några timmar var vi framme vid förläggningsplatsen och påbörjade då förläggningsarbetet. Att gräva bort en meter djup snö och skapa en yta på 20 diameter var fruktansvärt tungt och tog sin tid. Här satts våra kunskaper i samarbete på prov och det tog inte lång tid innan alla var både trötta och hungriga. Förläggningsarbetet höll på till sent på kvällen tills det var dags att gå och lägga sig i tälten.
Efter en natt i 20 minus grader var det dags för rivning av förläggningen och sedan frukost med både fötter och fingrar som kändes som tunga isblock. Efter BRAK i hopp om att få upp värmen knäppte vi på skidorna och började vår orientering tillbaka till kursgården. Till en början fick vi kämpa med att ta oss fram på skidorna med våra isblock till fötter men som tur var tog det inte lång tid innan vi blev varma igen. Efter 1,5 dygn ute i kylan fick vi äntligen komma in i värmen på logementet. På kvällen fick vi fri fysträning och Elin tog då tillfället i akt och testade att åka vanliga längdskidor. Till skillnad från vita blixten så gled man fram snabbt som attan. Vi avslutade dagen med lektion i lavinfara.
Dags att åka hem
Fredagsmorgonen började likt som alla andra dagar med uppställning och flagghissning och sedan en mindre tipsrunda på vita blixten och en kontroll om vad vi hade lärt oss under dagarna som gått. Efter lunch fick vi fritid och passade på att bara ta det lugnt och umgås med varandra. Efter att vi hade packat våra väskor var det på kvällen dags för alla att ta tåget hem. På grund av ett växelfel på spåret fick vi spendera några extra timmar på Ånns tågstation för att sedan åka ersättningsbuss till Åre. Vi hoppade på tåget i Åre som skulle ta oss till Sundsvall och väl där skulle vi spendera tre timmar mitt i natten. På grund av ytligare växel fel blev alla tåg försenade och det slutade med att vi låg på vår packning och sov mitt på centralen. Efter några få timmars sömn på nattåget anlände vi till Stockholm och det var också där vi insåg att en mycket rolig vecka med fantastiska människor verkligen var slut. Att faktiskt tänka tanken att man inte kommer träffa alla igen var minst sagt skrämmande men vi kan ju alltid hoppas! Några av oss fortsatte med samma tåg mot Norrköping där det var dags att ta farväl till de sista. Några av oss fortsatte till Linköping och Elin som var en av de som hade åkt längs fortsatte hem till Halmstad. Vinterkursen i Ånn har varit himla rolig och mycket jobbig! Vi kan idag säga med ett leende på läpparna att VI KLARADE DET!