Flora Sandes stred i första världskriget | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

Flora Sandes stred i första världskriget

By Unknown - Suffolk: Brave Flora - the only woman to fight in the First World War, By Steven Russell, EADT24, 21 July 2012.[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38100874

Redan som barn drömde den brittiska prästdottern Flora Sandes om att bli soldat, att få uppleva äventyr och ta ansvar för sitt land. Det var egentligen en fåfäng dröm – Flora Sandes var född 1876, ungefär hundra år innan soldatyrket öppnades för kvinnor i Storbritannien. Utvecklingen såg ungefär likadan ut i resten av världen. Under väldigt lång tid var kvinnor förbjudna att göra militärtjänst på grund av sitt kön. Men otroligt nog lyckades Flora infria sin dröm. Hon blev en av ytterst få kvinnor som stred i första världskriget med vapen i hand.

År 1914 var Flora Sandes 38 år. Precis som tusentals andra kvinnor anmälde hon sig som frivillig sjukvårdare – det var ett sätt för dem att göra en insats i kriget. Den 12 augusti lämnade hon London tillsammans med en sjukvårdsgrupp som skulle tjänstgöra i Serbien. Den serbiska krigsmakten kunde nämligen tänka sig att ha med kvinnliga sjukvårdare ut i fält. Det kunde inte britterna.

Flora fick så småningom tjänst i ett ambulansteam knutet till armén. ”Ambulanserna” kallades de mobila sjukvårdsstationer där sårade och sjuka soldater kunde få vård i fält. Hon tyckte om sitt arbete även om det var tufft – militärt men också vädermässigt. Kyla och snöstorm rådde under hösten och vintern 1915. Förhållandena var snart så svåra att ambulanserna inte längre fungerade. Flora Sandes divisionsbefäl ville skicka henne i trygghet med sista tåget till det neutrala Grekland.

Det var dock det sista Flora ville. Istället lyckades hon övertala befälet att få bli regelrätt soldat i hans kompani. Hon var själv förvånad över hur lätt det gick: ”Jag har inte gjort något speciellt förutom att dela deras käk, rida deras hästar och de har adopterat mig som en sorts maskot”, skrev hon i ett brev till sin syster.

Sanningen var att Flora Sandes var en duktig skytt, en erfaren ryttare och en uthållig person som aldrig klagade.

År 1916 blev för Flora Sandes en tid av ”oavbruten strid, obeskrivbar trötthet”, men också av ”romantik, äventyr och kamratskap, som mer än vägde upp alltsammans”. För henne var det underbart att slippa de plikter som annars förväntades av en kvinna av hennes samhällsklass. Som att sköta ett hushåll och gå på visiter.

Under senhösten hann dock ödet ifatt henne. Under ett anfall mot ett bulgariskt fäste, Höjd 1212, sårades hon svårt av granatsplitter. Med blodet rinnande släpades Flora i säkerhet av en kamrat och fördes till första hjälpen-stationen. Bitar av splitter grävdes ur hennes kropp. När hon skrek stack läkaren en cigarett mellan hennes läppar och sa åt henne att hålla käften. ”Kom ihåg att du är soldat!” Det hade bättre effekt än hur många vänliga klappar som helst, konstaterade Flora.

Trots hennes skador och hårda liv skulle livet i skyttegravarna för alltid etsa sig fast i Flora Sandes minne. I sin biografi beskriver hon ”underbara nätter” i skyttegravarna – nätter som var värda ”tio år av vanligt liv”. Orden kan låta märkliga för en eftervärld som lärt sig att förknippa första världskriget med just helvetet i skyttegravarna.

Men för Flora Sandes betydde kriget paradoxalt nog frihet. Det blev en väg att komma undan en kringskuren kvinnoroll där hon aldrig känt sig hemma. Före kriget hade hon rest i USA och Egypten och köpt en egen racerbil.

1918 befordrades Flora Sandes till kapten i reserven. Hon kom en tid att tjänstgöra i de så kallade fronttrupperna, som patrullerade Serbiens gränser. En av männen under hennes befäl var exilryssen och före detta artilleriöversten Jurij Judenitj. De två gifte sig i Paris 1927. Två är senare flyttade de till Belgrad där de startade en taxirörelse. Både Flora och Jurij, men kanske speciellt Flora, hade svårt att slå sig till ro. Krigets farofyllda kamratskap hade bitit sig fast i henne. Hon skulle aldrig glömma tiden i armén, då hon fick bära ”lerstänkta, blodfläckade kaki-ridbyxor” istället för klänning.

Lästips:

Flora Sandes har skrivit två självbiografier: An English Woman-Sergeant inte the Serbian army (1916) och The Autobiography of a Woman Soldier – a brief record of Adventure with the Serbian army 1916–1919 (1927).

Text: Anna Larsdotter 
www.annalarsdotter.se
Instagram: @warladies