”Här är jag en del av något större”

– Först hade vi pandemin med den samhällskris som det innebar. Sedan kom kriget i Ukraina och då kände jag att jag ville vara mer förberedd och kunnig om Sveriges försvar, och vad jag skulle kunna göra när det blir stora kriser i samhället, berättar Agnes Frändén som är 38 år och bor i Täby.

Att hon kom att tänka på Lottakåren beror på att hon visste att hennes farmor varit med där under beredskapsåren. 

– Då tänkte jag att det kanske kunde vara intressant, fast jag inte ens var säker på att det fanns kvar fortfarande!

Det första Agnes gjorde var att söka på nätet, där hon fann kursen Sköt dig själv, som hon bestämde sig för att gå. 

– Det var två lottor från Sollentuna lottakår som höll i den och jag fick ett väldigt gott intryck av dem, så då gick jag med i den kåren. Det är en väldigt aktiv kår som ordnar otroligt mycket aktiviteter, och eftersom jag bor i Täby är det ganska nära, säger Agnes Frändén som upplevde att hon blev väldigt väl omhändertagen direkt.

– Det första var nog Beredskapsveckan hösten 2022 som jag var med och planerade. Vi stod i Sollentuna Centrum och pratade med folk och visade krislådan. Temat var mat, så det var mycket konserver. Då kom jag fram till att jag tycker det är roligt att informera allmänheten om beredskap. Så nu är jag med i beredskapsgruppen, vår interna grupp som gör sådana aktiviteter.

Det är också något Agnes vill poängtera, att det finns många saker att göra även för de medlemmar som av olika skäl inte vill ha ett avtal – och oavsett ålder, kunskaper och erfarenheter.

– Ibland när vi är ute får vi höra kommentarer som ”jag är för gammal”, ”jag har inte körkort” eller vad det nu kan vara. Jag tror att en del har en bild av hur det var förut, eller att man måste gå in i något militärt. En del kan bli besvikna över att de inte kan få ett avtal, exempelvis av åldersskäl, men i vår kår känner vi väldigt starkt att allt inte handlar om det, utan det finns mycket annat man kan göra. 

Styrelseledamot efter ett år

Agnes engagemang har hela tiden vuxit, även om hon valt att inte utbilda sig för att få ett avtal – istället har hon engagerat sig mycket i kårens kommunikationsarbete.   

– I början gick jag mest olika kurser. Jag funderade ett tag på att få ett avtal, men kom fram till att det finns så mycket att göra lokalt i den här kåren som har så många aktiviteter, så stort engagemang och så många medlemmar.

Agnes fick ganska snabbt frågan om att bli ersättare i styrelsen. 

– Jag har aldrig varit aktiv i en förening förut och hade ingen erfarenhet av styrelsearbete. Men jag sa ja, och efter kårstämman i våras blev jag ordinarie styrelseledamot. I kåren har vi en särskild kommunikationsgrupp där jag försöker ta tag i den digitala sidan och sociala medier. Där har vi gjort om mycket och försöker bli mer aktiva för att nå ut till fler, säger Agnes och fortsätter:

– Engagemanget har också utvecklats i att jag fått ett nätverk av kvinnor och en ny social gemenskap. Man får uppgifter som känns viktiga och känner att man är en del av något större. Att kunna ha det och samtidigt bidra till vårt försvar är mycket värt.

Många nya medlemmar

Agnes är även med i kårens rekryteringsgrupp som diskuterar mycket hur de kan nå potentiella nya medlemmar och ta hand om dem som kommer. Precis som Agnes är det många som blivit medlemmar just på grund av Ukraina-kriget, och det gäller att ta vara på deras engagemang på bästa sätt.

– Det är viktigt att bevara och förvalta det gamla, alla traditioner, men också förnya och ta reda på vad de nya medlemmarna vill. Vi försöker känna av vad de är ute efter, för det är som sagt inte alla som vill ha avtal, säger Agnes och fortsätter:

– Där vill jag verkligen erbjuda nya medlemmar det välkomnande som jag fick när jag gick med, att folk lär känna en och ser vad man är intresserad av och är bra på. 

Eftersom Sollentuna lottakår har väldigt många aktiva medlemmar jobbar de i interna arbetsgrupper med fokus på olika områden från administration till beredskapsinformation, digitala kanaler, föreläsningar eller fester. 

– Det är roligt att försöka hjälpa människor att hitta rätt och se till att alla får göra så mycket som möjligt av det de tycker är roligt och så lite som möjligt av det som känns jobbigt.

Det står klart att ”inträdet” i Lottakåren har betytt väldigt mycket för Agnes, på flera plan, och att hon ser styrkan i att det är en enbart kvinnlig organisation.

– Det har varit en skola, en gemenskap, ett slags jobb, allt på samma gång. Lottakårens viktigaste uppgift är att bidra till Sveriges försvarsförmåga, försvarsvilja och totalförsvar. Men också att få med kvinnor i det, att kvinnor känner att de kan växa i det engagemanget tillsammans med andra kvinnor och våga ta för sig i det sammanhanget.

Idéer för att nå fler unga

Agnes är bibliotekarie men har en period studerat på distans, vilket har gett lite mer tid att ägna sig åt framför allt de digitala kanalerna där hon har fotat, uppdaterat, redigerat bilder och gjort grafik.

– Genom att utveckla den digitala sidan hoppas vi kunna nå fler unga tjejer. En tanke vi haft är att det kan finnas tjejer i andra organisationer som kan vara intresserade av Lottakåren, till exempel Scouterna. Därför gjorde vi aktiviteter kring hemberedskap med barn i Scouterna under förra beredskapsveckan. Det är något vi funderar på, var det kan finnas överlappningar med andra föreningar och tjejer som skulle kunna vara intresserade av Lottakåren.

Samtidigt är det viktigt att ta vara på det intresse som faktiskt finns, och som har ökat bland allmänheten i och med de senaste årens händelser. 

– I april hade vi en pendeltågskampanj tillsammans med andra lottakårer i Stockholmsområdet, där vi stod på olika stationer och delade ut MSB:s broschyr ”7 dagar”. Det var kul att se att folk stod och läste broschyren och var intresserade – för jag tror att folk är det nu – och vi behöver ta vara på det intresset. För när det blir en samhällskris måste alla gå ihop och bidra. Då spelar det ingen roll var man kommer ifrån, vad man har för jobb, bakgrund eller ålder. Då måste vi samarbeta och sträva mot samma mål. 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken