Hinderbaneträning - en egoboost
Fyra lördagar på en militär hinderbana. Den ultimata utmaningen. En kombination av styrka, kondition och koordination. Och så roligt förstås:– Den glädjen man upplever, man blir nästan som ett barn, och träning ska ju vara rolig, säger deltagaren Antonia Svärd.

Ska man träna på en hinderbana är förberedelse a och o. Instruktör Niklas Holm, sergeant och gruppchef i Hemvärnet, ser till att hinderbanan på Militärhögskolan Karlberg i Solna strax norr om Stockholm är säker inför träningen. Deltagarna får kratta och sopa vid hindren, det blir en del av uppvärmningen. Mycket fokus ligger på att värma upp hand- och fotleder, allt för att förhindra skador. Sedan visar Niklas Holm tekniken vid de olika hindren.
– Det här är ett sätt att göra det. Tänk på att fötterna ska ihop vid nedslaget. Och försök att hålla kroppen nära hindret, då blir det lättare. Är ni med på tänket? säger han.
Nu är det deltagarnas tur. Över, under, över, under och springa vidare. De ser ut som om de flyger fram, som om de inte gjort annat. Några har varit med förut. Antonia Svärd är en av dem. Hon blev medlem i våras för att kunna vara med på just hinderbaneträningen.
– Det som lockade mig är att det är en annorlunda träning än vad man är van vid. Man använder sina muskler på ett annat sätt än vad man brukar. Och så är det utomhus, det är inte illa, frisk luft, det är annat än dammiga gym, säger Antonia Svärd.
För att klara att springa hela banan, hinder efter hinder, gäller det att inte göra slut på energin på en gång. Instruktör Niklas Holm försöker förklara tekniken för deltagarna så att de forcerar hindren med minsta möjliga energiåtgång.
– Det viktigaste är att göra av med så lite energi som möjligt, att inte hoppa högre än nödvändigt och inte ta världens jättesats om det inte behövs. Kör man slut sig själv på de första hindren finns det risk att man inte klarar de sista hindren sedan, säger han.
Tekniken är viktig under träningen på hinderbanan, att behålla fokus och att våga. Antonia Svärd tar sig an hindren med försiktighet och försöker att inte tänka så mycket.
– Har man inte provat så begränsar man sig i vad man tror att man kan eller inte kan och då sätter man upp onödiga hinder. Och om man testar så kanske man upptäcker att det var roligt och när man landar sedan så inser man att “Oj, det där gjorde jag”, säger Antonia Svärd.
Vid hindret som kallas lejongropen får deltagarna försöka ta sig upp ur en djup grop. Här blir det lite teambuilding. En del klarar att ta sig upp själva, en del gör det inte. Men alla ska med, som en enhet. Ninja Hernodh är en av deltagarna som är med för andra gången.
– I ett team kan man vara lite taktisk och utnyttja varandras styrkor. Även om man inte klarar varje hinder själv så tar man sig över dem som ett team, säger hon.
Det tuffaste hindret på banan, hinder nummer tio, det irländska bordet, är en två meter hög ramp och blir en utmaning för nästan samtliga deltagare. De provar igen och igen, ger sig inte i första taget. Lite hjälpande händer blandat med hejarop och uppmuntrande ord och så har alla tagit sig över.
– Det var roligt att vi kunde pusha varandra, att lära av varandra och att vi kunde skratta åt komiska situationer om man fastnade i något hinder eller så, säger deltagaren Kati Aednurm.
Hon har förberett sig inför höstens hinderbaneträning. Hon hade lite dålig styrka i armarna och fick tipset att hänga i saker. Målet var att klara just hinder nummer tio.
– Nu i sommar har jag hängt i allt möjligt. Träd, gungställningar och byggställningar. Det har gett resultat, jag klarade av det irländska bordet, jag kände mig så stolt, säger Kati Aednurm.
Att hinderbana är något som kräver lite extra av utövarna håller deltagarna med om. Det är både fysiskt och psykiskt krävande. Och hindren är inte konstruerade för att vara inbjudande.
– Det kan verka avskräckande för tjejer att man ska ta sig över olika hinder och lyfta sin egen kroppsvikt, men man jobbar utifrån sin egen nivå, och när man klarar av det är det en riktig egoboost, säger Ninja Hernodh.
Tips från instruktör Niklas Holm
- Bra förberedande träning är att springa i kuperad terräng, i skogen, eller inomhusklättring.
- Drick ordentligt innan hinderbaneträningen. Kom inte bakis.
- Träna med handskar som sitter tight och som skyddar från stickor och rivsår.
- Träna med grovmönstrade skor anpassade för skogslöpning, helst så kallade trailskor.
- Håll din kropp varm genom hela träningspasset.
- Försök behålla fokus hela tiden.
- Hushåll med energin. Forcera hindren på enklaste sätt.
- Lyssna på din egen kropp.
- Lyssna på instruktören.
Hinderbaneträning vid Militärhögskolan Karlberg
Den militära hinderbanan vid Militärhögskolan Karlberg i Solna utanför Stockholm är inte öppen för allmänheten. Medlemmar i Svenska Lottakåren är försäkrade och ett avtal finns där det ges möjlighet att träna på hinderbanan.
Stockholms marinlottakår anordnade hinderbaneträning som aktivitet för första gången 2012. För 500 kronor får man träna tillsammans med instruktör under fyra lördagsförmiddagar. Nästa tillfälle blir troligen i maj 2017. Anmäl gärna intresse att vara med genom att kontakta Stockholms marinlottakår på mejladress marinlottakaren[at]gmail.com.
Varför hinderbana?
Kati Aednurm, 37 år, Stockholms lottakår (sedan 11 år)
- Om man vill testa sina gränser då är hinderbana det ultimata.
Antonia Svärd, 28 år, Stockholms marinlottakår (sedan i maj i år)
- Vill man komma någonstans så ska man testa, inget vågat inget vunnet.
Ninja Hernodh, 31 år, Stockholms marinlottakår (sedan 2013)
- Man får extremt mycket blåmärken, men det boostar självförtroendet.
Niklas Holm, 36 år, bor i Nacka
Sergeant och gruppchef i 282.insatskompaniet, Hemvärnet
Gillar fysisk och omväxlande träning.
Har gått Försvarsmaktens instruktörsutbildning för hinderbana.