Hurra för hundraåriga Hälsingborgs lottakår

Hälsingborgs lottakårs historia och livskraft personifieras av en av de äldsta och en av de nyare medlemmarna – Solveig Aplander Rosencrantz som varit lotta i nästan två tredjedelar av kårens hundra år, och Nanette Jonsson som gick med 2022.

Publicerad 22 augusti 2026
Fotograf:
Privat

Kåren fyllde egentligen 100 år redan den 18 mars, men firar sitt jubileum den 22 augusti på en restaurang i Helsingborg, med omkring 15 inbjudna gäster. Alla 104 lottor i kåren är givetvis också inbjudna, och de andra kårerna i Skåne.

– Vi hoppas att så många som möjligt kommer även om vi inte kan räkna med alla. Vi ska också försöka få till ett gruppfoto med alla medlemmar, vi får se hur det går, skrattar Nanette Jonsson som är kårchef sedan i mars.

Före middagen blir det en högtidsstund i kyrkan där musiker från Hemvärnets Musikkår Ängelholm ska spela. Planering pågår också för att på olika sätt uppmärksamma 100-årsjubileet utåt, mot allmänheten.

– Vi har tänkt genomföra en informationsdag i samband med Beredskapsdagen 26 september. Helgen före ska vi i Hälsingborgs lottakår genomföra en övning för att se hur vi fungerar i en krissituation, säger Nanette.

6 juni var Solveig och Nanette på Skansen i Stockholm för att ta emot en fana i samband med det nationella nationaldagsfirandet. 

– Det var fantastiskt att få komma upp på scenen och ta emot fanan ur kungens hand. Jag ansökte för två år sedan hos Stiftelsen Sveriges Nationaldag om att vi skulle få den här fanan när vi fyllde 100. Man måste ta initiativ om det ska hända något, säger Solveig.

Varit lotta i 66 år

Vice kårchef Solveig Aplander Rosencrantz täcker en nästan hisnande del av Svenska Lottakåren i både tid och rum. Hon var varit lotta i Olofström, Karlshamn, Hässelby, Landskrona och Malmö innan hon kom till Helsingborg, utbildat sig och haft expeditionstjänst på Försvarsstaben i Blekinge, varit kårchef ett flertal gånger och kan blicka tillbaka på många historiska händelser och minnen. 1967 var hon med och dirigerade trafiken när Sverige gick över till högertrafik. Flera gånger har hon deltagit i kungliga händelser, bland annat vid minnesgudstjänsten för Gustav VI Adolf som dog i Helsingborg 1973.

– Då var vi några lottor som stod vakt med fanan vid Slottskapellet. Jag var också med och stod längs kortegevägen vid vår nuvarande kungs bröllop och även kronprinsessan Victorias bröllop. 

Solveig har dessutom gått Nijmegen-marschen i Nederländerna sex gånger, och fått alla medaljer en lotta kan få – upp till den finaste som är Riksförbundet Sveriges Lottakårers kungliga guldmedalj. 

– Den fick jag redan för 25 år sedan. Man får ju inte medaljer bara för att man är medlem, det krävs att man är aktiv och uträttar saker. Jag är har nått en aktningsvärd ålder nu, det tror jag nästan inte själv. Men jag tror att det är engagemanget som håller en ung i sinnet, säger Solveig som fortfarande deltar i aktiviteter som att vara ute på stan med beredskapslådan. Nanette Jonsson är full av uppskattning över sin kollega:

– Jag är så glad att ha Solveig som min vice. Hon tog genast väldigt väl hand om mig och har stor kunskap som hon gärna delar med sig av, hon är verkligen en stor tillgång.

Stor skillnad mellan 80-talet och idag

Nanette Jonsson å sin sida har inte varit med så länge nu, men har en bakgrund som unglotta på 70-talet då världsläget var minst lika osäkert som idag.

– Jag är väldigt fostrad av min unglottatid och det märker jag när jag träffar de andra lottorna, vad man fått med sig och varför jag fungerar som jag gör, säger Nanette som efter några år som sekreterare valdes till kårchef i mars 2026.

Ur Nanettes perspektiv, efter en ”paus” på fyra decennier, finns det både likheter och skillnader mellan nu och då:

– På 70-talet levde vi i Kalla kriget och förlåt att jag säger det, men vi väntade ju alltid på att krig skulle kunna starta igen, mycket mer än idag. Så vi utbildades som unga i allt från första hjälpen till att dra ledningar mellan telefoner. Det märks genom hela livet, att är det kris tar man en plats, samarbetar och löser uppgiften. Alla hjälps åt. Jag vill gärna få fart på kårens ungdomsverksamhet lite mer, att utbilda unga redan från 15 års ålder i hur man tar hand om sig själv och andra. 

Fokus på framtiden

En stadig medlemstillströmning gör att kårens framtid ser ljus ut, även om det alltid finns utmaningar. Många av de nya går rakt in i utbildning för den civila eller militära sidan, och då syns de inte så mycket i lottakårens övriga arbete, menar Nanette: 

– Då kan det kännas som att vi inte är så många som håller igång den övriga verksamheten. Men till hösten ska vi försöka skapa aktiviteter för unga under 25 år. Samtidigt måste vi ha aktiviteter för de äldsta som är väldigt trogna och aktiva. Däremellan försöker vi hitta saker man kan ha nytta av. Under våren hade vi en uppskattad kurs i karta och kompass och vi har haft en föreläsning om morse-kod av en lotta som besökt Bletchley Park*. 

Nanette är själv beredskapsinformatör och åker ut i skolor och gymnasieskolor med Demokratilådan.

– Där ingår förstås krisberedskap, men även andra frågor om värderingar, rättigheter, skyldigheter. Det är så intressant och roligt, för ungdomar är väldigt allvarliga och kan mycket i de här frågorna. 

Men Nanettes främsta mål framåt är att arbeta för kårens fortsatta utveckling:

– Därför är mitt främsta fokus att som kårchef få oss att växa i lagom takt så att vi kan ställa upp när det gäller, och att stärka kvinnors kompetens men också deras trygghetskänsla i att vi gör det här tillsammans.

* Bletchley Park var under andra världskriget Storbritanniens topphemliga plats för ”kodknäckning” av tyskarnas kryptering, och en majoritet av dem som arbetade där var kvinnor. 

Text: Eva Jönsson