I Lottakåren får jag möjlighet att utvecklas | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

I Lottakåren får jag möjlighet att utvecklas

Therese Öström, ungdomsinstruktör

Jag var en blyg femtonåring och hade aldrig varit i Stockholm. Jag var på väg mot mitt livs äventyr. Idag nio år senare är jag mycket engagerad i ungdomsverksamheten och ersättare i överstyrelsen. Jag är bara 24 år men har redan mer livserfarenhet än vad andra lyckats få under ett helt liv. Min personliga resa har varit enorm.

Det var på en ungdomsmässa i Piteå som jag stötte på Lottakåren för första gången. Egentligen var det min kompis som ville gå med, men när vi väl fick anmälningsblanketten drog hon sig ur. Och hade det inte varit för att min mamma tryckte på hade jag nog inte heller kommit iväg. Jag var bara 15 år och hade aldrig varit i Stockholm. Jag hade inte ens varit hemifrån på egen hand. Men sedan den dag jag gick av flygbussen på Cityterminalen har turen ner till Stockholm varit många. Rookie-kursen förändrade bokstavligen mitt liv. Jag har varit på massor av utbildningar, läger och övningar på en rad olika ställen. Och mitt kontaktnät är spritt över hela landet. Många av mina bästa vänner bor faktiskt inte i Piteå.

Ungt Forum är kärnan i mitt engagemang

Jag älskar mitt engagemang för jag har så fruktansvärt roligt. Den dag det inte är kul längre kommer jag att sluta. Men inte nu – jag brinner för Lottakåren och allt vi gör och allt vi vill. Jag är engagerad i Svenska Lottakårens nätverk Ungt Forum. I Ungt Forums nätverk får unga medlemmar möjlighet att utvecklas, utmana sig själva, träffa nya vänner och stimulans för ett fortsatt engagemang för viktiga frågor. Jag har verkligen hittat min plats här. Jag stormtrivs med att engagera och inspirera unga tjejer. Något som ligger mig varmt om hjärtat är rekrytering av nya medlemmar. Det är ett stort och tungt jobb och vi gör det helt ideellt. Många undrar givetvis hur jag kan lägga ner så mycket tid på detta och ibland undrar jag faktiskt själv… Men jag vet ju vad det ger mig. Utan Lottakåren hade jag varit en annan människa.

Min mentor lär mig säga nej när jag själv vill säga ja

Min personliga utveckling har varit enorm. Inte kunde jag drömma om att jag skulle bli instruktör och arrangera tjejläger och även sitta i överstyrelsen. Jag var väldigt blyg som femtonåring, tog inte för mig. Nu är jag en helt annan människa. Har fått massor av självförtroende och ansvarar för flera tunga uppdrag. Jag har en mentor också. En mentor som lär mig säga nej när det blir för mycket. Det är jättenyttigt. För det kan bli för mycket när viljan inte har några tyglar. Och någon gång vill jag ju också ha barn och familj och då kanske jag måste lämna över. Men just nu är detta det roligaste som finns. Att få möjlighet att få igång och utveckla ungdomar, skapa en plats för ungdomar att träffas och att låta unga tjejer bilda det nätverk som de så väl behöver ha i sitt vuxna liv.

Drömmen är att få resa till Kosovo

Nästa år hoppas jag att få komma iväg till Kosovo – det är något av en dröm att få komma utomlands och finnas till på riktigt för människor som har det svårt. Riktigt svårt. Jag vill upptäcka att allt man lärt sig funkar på riktigt. Och ser fram emot att äntligen få ge tillbaka av allt som jag har lärt mig!