Jag är förbered om krisen kommer | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

Jag är förbered om krisen kommer

Veronica Eriksson, lotta med civilt avtal

Jag har eldvakten. Det är tidig morgon och det är rått och kallt in på huden. Mina kläder är dyngsura och jag har en blänkande kall AK4 i handen. Jag är helt ensam och min enda tanke är en fråga: vad sjutton håller jag på med?

Som frivillig nattvandrare har jag sett det mesta. Sett och upplevt och jag har haft tid att fundera. Långa nätter har väckt många frågor och mitt eget liv har också gett mig insikt om svårigheter i livet. Och jag vet att samhället är enormt sårbart när det väl gäller. Vem finns för mitt barn? Vem hjälper till? Hur får jag tag på fältassistenten eller polisen? Det handlar om att titta utanför sig själv. För mig vilar arbetet inom Lottakåren på helt ideologiska grunder. Jag ser mitt engagemang som en vettig motpol till det snabba samhälle vi lever, där vi knappt hinner andas mellan pendeltåg, jobb och tv-soffa. Men samtidigt får jag ha roligt och kan utvecklas för min egen personliga vinning.

Fältliv och grönkläder är inget för mig

Därför gick jag med i FRG – som är en frivillig resursgrupp i kommunen. För att vara med i FRG är det önskvärt att man också är med i en frivilligorganisation som till exempel Lottakåren. För att veta mer om den militära sidan inom kåren gjorde jag därför Minilumpen. Men fältliv och grönkläder är inget för mig. Det insåg jag om inte förr så när jag satt där med AK4:an i handen, själv i mörkret. Jag satsar hellre civilt och vi behövs. Tro mig. Jag vill vara med och ställa upp om en samhällelig kris är ett faktum. Det är min stora utmaning.

Kommunikation som vapen

Idag sitter jag med i kårstyrelsen, men det är framförallt mitt engagemang inom FRG som tar min tid. Jag är dels FRG-ledare men har även en stabsfunktion inom NTSG, den Nationella Telesamverkansgruppen. I denna grupp finns ett tjugotal större operatörer med. Vid större händelser som stormen Gudrun, samlas man via en webbkonferens eller dylikt för att tillsammans ta fram en gemensam lägesrapport och utifrån denna kunna ta de beslut som behövs för att bäst hantera händelsen. Vad gör vi och hur kan vi stötta varandra? Förut var det Televerket som ägde ledningarna. Så ser det inte riktigt ut idag. Och det är oerhört komplicerat och komplext och fruktansvärt sårbart i händelse av en kris. Att slå ut ett kommunikationssystem är kanske ett av de mäktigaste vapen som finns idag. I det läget är vi lottor som spindeln i nätet mellan till exempel operatörer, Polisen och SOS. I somras var jag med på en stor tvådagarsövning med enda syfte att sätta strukturen för hur samarbetet ska se ut.

Jag är en del av samhället

Självklart vill jag inte önska mig en kaossituation – men att öva sig på olika scenarier – veta att jag kan göra något om det krisar på riktigt känns väldigt bra. Jag är en del av något och har en tydlig roll. Och jag har fått en stor självkännedom, vet hur jag funkar i en stressituation. Ja, på många sätt har jag faktiskt ett drömuppdrag som lotta.