”Jag hoppas på en lika stark gemenskap som i Lottakåren”

Även om Astrid Romell har funderat på att göra värnplikten tidigare, var det efter att hon gick med i Svenska Lottakåren som hennes intresse och vilja stärktes till att hon inför mönstringen verkligen ville få möjligheten.

– Ja, Lottakåren har definitivt bidragit till att jag väldigt gärna vill göra värnplikt. Att jag blev lotta började med att jag såg en annons på Facebook om ett tjejläger på Gotland, som jag deltog i och tyckte att det var väldigt kul.

Efter att hon gick med i Lottakåren för fyra år sedan har hon hunnit avverka så gott som alla ungdomskurser, både civila och militära, som flera tjejläger, Ledarskap idag, Rookie och Military Weekend. 

En möjlighet att utvecklas och flytta sina gränser

Men nu väntar snart militärlivet ”på riktigt”, när hon rycker in i mars. Astrid ser värnplikten som en värdefull möjlighet att både lära sig nya saker och utvecklas som person.

– Jag ser det som en möjlighet att verkligen få reda på vad man går för, och växa genom att det är en helt ny situation. Det kan vara en givande utbildning som ger saker att ta med sig i livet efteråt, som ledarskap, hur man fungerar i grupper, att tala inför en grupp och kanske till och med leda grupper. Jag tänker också att man kan få bättre självkänsla genom att klara av saker som man kanske inte trodde, säger Astrid.

Ur ett samhällsperspektiv tycker Astrid att det är viktigt att så många som möjligt gör värnplikten, både för att stärka Sveriges försvar och för att bygga de resurser som krävs vid kriser och andra svåra händelser. Då ska tjejer självklart vara lika välkomna.

– Det handlar om att man bidrar till att stärka och försvara det som Sverige står för, den demokrati som vi har här, vilket jag tycker är viktigt. Eftersom vi lever i ett jämlikt samhälle anser jag att alla borde få chansen. Det är jättebra om fler kan bidra till att stärka vårt försvar och vår demokrati och skydda Sverige om det skulle behövas.

Så förberedde hon sig för mönstringen

Mönstringen är många ganska nervösa inför, och det var Astrid också. 

– Det var jag eftersom jag ju så gärna ville göra värnplikt, och för att jag inte visste vad som skulle hända. Men när jag väl var där släppte nervositeten lite, säger Astrid.

När det gäller att förbereda sig för själva mönstringen berättar Astrid hur hon gjorde och resonerade:

– Jag vet inte hur andra gör, men jag tränade mycket styrketräning i axlar och överkropp, det kan vara bra när man är tjej även om det självklart finns jättestarka tjejer. Jag tränade även väldigt mycket intervallträning på cykel för att träna ur mjölksyran i benen. Det är den som gör det jobbigt på konditionstestet även om du har bra kondition.

De andra testerna och samtalet med psykologen är lite svårare att förbereda sig för, tycker hon.

– Jag och många andra tyckte att det verkade läskigt med psykologen och mönstringshandläggaren, för man vet inte vad de ska fråga om. Men jag försökte intala mig att det inte är någon fara. De kommer att ställa frågor och det är bara att försöka slappna av och vara dig själv, då kommer det att kännas bättre.

Astrid vill också lyfta fram att de som arbetar med mönstringen är där för att hjälpa, inte stjälpa: 

– Det fanns hur många personer som helst som du kunde fråga och det var ingen som klandrade dig för att du frågade saker eller för att du var nervös, alla var väldigt hjälpsamma och trevliga.

Fler positiva bland frivilligorganisationerna

Bland alla som mönstrade samtidigt som Astrid bedömer hon att det var jämnt fördelat mellan dem som ville göra värnplikt och de som inte ville det. Det var vanligare att vilja göra värnplikt bland dem som redan var med i en frivillig försvarsorganisation.

– Ja, det skulle jag säga. Flera av mina kompisar från Lottakåren har gjort värnplikten eller vill göra den, och de som inte har gjort den har fortsatt inom hemvärnet eller försvaret på något annat sätt. Jag har även pratat med personer från andra ungdomsföreningar och de har också varit jättepositiva till det.

Astrids befattning blir systemtekniker och även plutonbefäl. 

– Jag hade inga specifika önskemål, men jag tycker det är kul med fordon och områden där jag verkligen får tänka ut hur jag ska lösa problem. Så det blir intressant att få göra den utbildningen, säger Astrid som efter studenten i våras har jobbat som laboratorietekniker.

Hon har full respekt för dem som inte är sugna på värnplikten, men skickar ändå med lite pepp:

– Det är självklart avgörande hur man själv känner. Du kan nämna på mönstringen att du är lite nervös eller inte vill, och då har de ganska stor förståelse för det. Men du kan även se det som en möjlighet att lära dig något, även om det känns läskigt för att man inte vet hur det kommer att vara, säger Astrid.

Ser fram emot en stark gemenskap

Med mönstringen avklarad och vetskap om vad hon ska göra i 15 månader från mars, finns fortfarande lite nervositet inför inryckningen.  

– Men samtidigt känns det väldigt spännande för jag vill ju göra det, och då tror jag att det blir roligt när jag väl är där, och jag ser fram emot att få lära känna nya människor.

Osäkerheten finns där med allt nytt, men samtidigt en trygghet och förväntan på vänskap och gemenskap. 

– Ja, jag känner mig ganska trygg med att jag kommer att hitta nya vänner, eftersom jag tänker att man som grupp blir väldigt sammansvetsad. Jag hoppas på att den gemenskapen blir likadan i värnplikten som jag upplever i Lottakåren. 

Mer information

• Astrid berättar i Lottapodden nr 208 om vägen från ungdomsutbildning inom Svenska Lottakåren till att bli kallad till mönstring och antagen till grundutbildning med värnplikt.
• Plikt- och prövningverket: Mönstring
• Försvarsmakten: värnplikt

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken