”Lottakåren har förändrat synen på vad kvinnor kan göra” | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

”Lottakåren har förändrat synen på vad kvinnor kan göra”

Svenska Lottakåren har i 95 år engagerat kvinnor inom både det militära och civila försvaret. Ofta har de mött motstånd och ofta har de gjort stora insatser i skymundan. Vid ett samtal med anledning av att organisationen fyller 95 år diskuterade några erfarna lottor vad ett medlemskap har betytt för dem, hur den har utvecklats, och vilken roll de ser för Lottakåren i framtiden tillsammans med Anna Larsdotter, journalist och författare med inriktning på kvinnors historiska roll inom försvar och krigsmakt.

Pionjärer för att förändra normer

Utifrån sin kunskap om kvinnors och Lottakårens historiska roll tycker Anna Larsdotter att organisationen haft en väldigt stor betydelse för att förändra samhällets normer och för jämställdheten i stort:

– Kvinnorna i Lottakåren har hela tiden gått i bräschen för att involvera hela befolkningen i Försvarsmakten, och förändra synen på vad kvinnor kan göra inom försvaret, men även utanför. I slutänden har det lett till att vi idag har en könsneutral värnplikt.

För Lottakåren handlar det i slutändan om att alla ska inkluderas och visa hur starka vi blir när vi involverar hela befolkningen, och när vi alla samarbetar.

Varför behövs Lottakåren idag och i framtiden?

En vanlig fråga är varför Lottakåren behövs idag, när kvinnor får göra precis samma saker som männen inom Försvarsmakten, och som sagt göra värnplikt på samma villkor. Är det då inte gammaldags med en organisation med enbart kvinnor?

– Jag tror att kvinnor fortfarande behöver ha sina egna forum. Än idag är andelen kvinnor väldigt liten både i Försvarsmakten, Polisen och räddningstjänsten. Därför finns ett stort behov att nå ut till fler kvinnor och det tror jag är lättare för oss. Det behövs förebilder, säger Anna Nubäck.

Enligt alla runt bordet finns det också ett stort behov av de frivilliga försvarsorganisationernas kompetens generellt, där Lottakåren sitter på en enorm och ofta förbisedd kraft:

– Det som skiljer oss från andra är att vi är organiserade, utbildade och övade. Det är bara när du har rätt kompetens och har övat som du kan gå in och göra en kvalificerad insats. Det går inte att plocka en spontanfrivillig från gatan och sätta som stabsassistent, då blir det kaos. Där måste vi berätta om de kompetenser vi har, säger Heléne Rådemar.

Förmågan att följa med sin tid

Styrkan och resurserna att bidra, inte bara militärt utan civilt, blir också allt viktigare när hot och risker allt mer handlar om samhällets sårbarhet för naturkatastrofer och andra kriser, snarare än militära angrepp. Här har Lottakåren hela tiden visat en förmåga att anpassa sig till nya behov och förutsättningar. Från beredskapstid till kalla kriget, till nedrustning och återigen upprustning.

I takt med samhällsförändringarna har den civila delen ökat, och allt fler lottor är civilt engagerade, som Karin Ekstedt som i sin roll som lotta har avtal med Jordbruksverket. Precis som de andra runt bordet konstaterar Karin att många myndigheter, bland annat länsstyrelser, har ingen eller liten kunskap om allt som Lottakåren kan hjälpa till med vid kriser och andra händelser som i framtiden troligen kan bli vanligare i och med klimatförändringarna.

Något som däremot varit en röd tråd under hela historien är upplevelsen av gemenskap över generationer och olika bakgrunder. De som varit med längst, Marianne och Heléne, har upplevt det åt båda håll, både när de var unga och från yngre lottor idag:

– Ja, det finns en fantastisk gemenskap som vi alla har gemensamt oavsett när vi var aktiva. De mer erfarna är förebilder som verkligen ger plats åt de yngre.

Lottakåren lockar allt fler

Att Lottakåren definitivt har en roll även i framtiden visar inte minst att rekryteringen ökar. Här ser Marianne af Malmborg två tydliga grupper:

– Det är dels ungdomar som kanske mer söker personlig utveckling och möjlighet att träffa andra med samma intressen. Men det är också kvinnor i 35-40-årsåldern och uppåt, som har kommit förbi småbarnsåren och känner att ”nu är det min tur”, de vill göra något intressant och de vill göra en insats för att de är medvetna om vad som pågår i världen.

Även om återväxten och rekryteringen går bra är alla i samtalet eniga om att Lottakåren behöver bli mycket bättre på att synas och profilera sig för att fler ska bli medvetna om vad de gör, och hur mycket de gör. Medan Röda Korset, Missing People och andra ideella organisationer syns, hörs och märks, verkar lottorna ofta ”under radarn”. Anna Nubäck håller med om det och säger att organisationen arbetar med frågan:

– Ja, när vi är ute vi insats behöver vi synas bättre. Det är också viktigt för den egna känslan, att känna att man tillhör Lottakåren och stoltheten i det.

– Det är nog lite typiskt för oss, säger Heléne Rådemar. Vi kastar oss in och fokuserar på att lösa uppgiften, sen åker vi hem igen. Vi behöver bli mycket bättre på att ta plats och prata för vår kompetens.

Och det finns alltid plats för fler kvinnor som vill kliva in och ta plats. Eller som Lottakåren påpekade redan på 30-talet: Att engagera sig i vårt totalförsvar är inte bara en plikt, utan en rättighet. 

 

Deltog i samtalet gjorde

  • Heléne Rådemar, rikslottachef
  • Anna Nubäck, generalsekreterare
  • Marianne af Malmborg, tidigare rikslottachef med mångårigt engagemang i flyget
  • Karin Ekstedt, lotta med avtal med Jordbruksverket
  • Anna Larsdotter, journalist och författare med inriktning på kvinnors historiska roll inom försvar och krigsmakt

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken