”När jag gjorde värnplikt kände jag inte till lottakåren”

Under Svenska Lottakårens jubileumsår 2024 kommer vi att presentera en ny lotta varje månad som berättar om sitt engagemang. Först ut är Matilda Klevedal, som gick med i Trollhättans lottakår våren 2022 och nu är utbildad stabsassistent för Flygvapnet.

Publicerad 18 januari 2024
Martina Klevedal

Matilda Klevedal är 35 år och bor i Sjuntorp utanför Trollhättan tillsammans med sin papegoja Nellie. Hon arbetar som fysioterapeut inom kommunal rehabilitering, främst på gruppboenden inom LSS. Svenska Lottakåren kom hon i kontakt med av en tillfällighet, då de anordnade ett event på stan i samband med internationella kvinnodagen 2022. 

– Jag visste inte så mycket om vad Lottakåren var för något, men när de hade en utställning på stan under kvinnodagen pratade jag med dem och fick reda på att de skulle ha ett informationsmöte veckan efter, så då gick jag dit, berättar Matilda. 

Att hon sedan valde att bli medlem berodde från början mest på att hon behövde hitta något nytt att göra.

– Jag sysslade med en del aktiviteter som rann ut i sanden under pandemin, och började fundera på vilka andra saker som finns att göra här. Att det blev Lottakåren beror också på att jag har gjort värnplikten, så jag hade redan ett intresse för försvaret och såg att detta skulle kunna vara en väg in där. För mig handlade det inte bara om att lära känna nya människor utan även att hitta något att göra som är till nytta för andra människor, berättar Matilda Klevedal.

Äntligen redo för Flygvapnet

Innan Matilda hittade sin väg handlade medlemskapet främst om att delta i de löpande träffarna och aktiviteterna.

– Jag har försökt vara med på så många träffar som möjligt, och deltagit i aktiviteter som att hjälpa till med vätskeutdelning på en löpartävling. Då handlade det mest om att umgås och lära känna de andra. När flygvapnet sedan sökte stabsassistenter blev det en helt ny grej, något som har ett mål och är mer långsiktigt, berättar Matilda och fortsätter:

– Jag ville ju till Flygvapnet från början, men när jag antagningsprövade för att få göra värnplikt var det inget intag till flyget och jag gjorde därför min värnplikt i marinen. Nu kom det en ny chans och då var det dumt att inte ta den. Så nu har jag alldeles nyss avslutat stabsassistentutbildningen, i december, berättar Matilda som tycker att hon hade viss fördel av att ha gjort värnplikten, även om det var ett antal år sedan.

– Ja, en del kände jag igen sedan tidigare där jag har lite förkunskaper. Viss utrustning har jag också stött på som ingick i signalskyddsutbildningen.

Matilda har även gått några av de digitala utbildningarna som till exempel Sköt dig själv, men som nyutbildad stabsassistent har hon inga tankar på andra utbildningar eller roller just nu.

– Nej, nu väntar jag på att det ska bli klart med avtal med flygflottiljen här. Så för mig handlar det mer om vad som händer härnäst, vad kommer jag att få göra när jag kommer dit, vad har de för förväntningar? Det ska bli jättespännande.

Ett värdefullt sammanhang

Samtidigt poängterar Matilda att de ”vardagliga” träffarna och umgänget i kåren har stor betydelse, särskilt för henne som inflyttad. 

– Lottakåren ger möjlighet till en gemenskap med människor som har liknande intressen men samtidigt är väldigt olika, kvinnor i alla åldrar och med alla möjliga bakgrunder. Det är också ett sätt att träffa nya vänner vilket kan vara svårt när man flyttar till en ny ort som vuxen. Dessutom får man uppleva saker som man inte hade gjort annars, som studiebesök och andra spännande saker, säger Matilda.

Men varför är det viktigt med en organisation just för kvinnor inom försvars- och säkerhetsområdet? För Matilda är skälen både flera och självklara: 

– Det mesta som har med försvaret att göra är fortfarande väldigt mansdominerat, även om det görs mycket för att förändra det. Ett exempel är att nästan all utrustning är framtagen för män, och det blir ju inte jättesäkert med ett kroppsskydd som inte sitter åt för att det inte är anpassat till kvinnor.

Hon ser också Lottakåren som en plats där kvinnor kan få hjälp och stöd, oavsett om de vill göra skillnad civilt eller militärt:

– Det kan kännas skrämmande att ta steget in i en mansdominerad miljö. Då är Lottakåren ett ställe där man kan träffa andra kvinnor i liknande situation och bygga ett nätverk där man kan få stöd i det. Här kan du även få hjälp med att hitta olika sätt att engagera dig utifrån dina intressen. 

Matilda vill understryka att Lottakåren verkligen är för alla – det krävs inte att man är en ”försvarsnörd” eller har gjort värnplikten.

– Du behöver inga förkunskaper eftersom kåren har träffar där de informerar om vad Lottakåren är och vad man kan göra. För mig var det väldigt bra att de hade den här montern där jag fick träffa en lotta som kunde berätta vad det är. För kvinnor som är tveksamma eller tror att de måste kunna en massa saker skulle det vara bra att få prata med personer som kan berätta om olika delar och vad man kan göra. 

Efterlyser mer synlighet

Matilda tycker att Lottakåren skulle behöva vara ännu mer synlig ute på stan, just för att det skulle ge möjlighet att nå ut till fler kvinnor.

– Det var det som gjorde skillnad för min del. Jag vet inte om jag hade sökt upp Lottakåren om jag inte hade stött på dem där och då. Det är fortfarande många som inte känner till att Lottakåren finns. Jag visste inte det när jag gjorde värnplikten, säger Matilda som påpekar att kårerna även behöver ha strategier och aktiviteter för att hålla kvar nya medlemmar, särskilt när det kanske är lång väntetid på en utbildning. 

– Det tog till exempel väldigt lång tid från annonsen till att det blev en stabsassistent-utbildning för min del, och det var lite segt att vänta. I sådana situationer är det viktigt att den lokala föreningen arrangerar andra saker så att det känns att det ändå händer någonting. Det är extra viktigt efter de senaste åren när vi fått många nya medlemmar, så att vi tar vara på deras engagemang. 

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken