”Nygammal” lotta med fokus på nya idéer

Katarina Lindve är 61 år, arbetar som terminolog på Socialstyrelsen och har fyra vuxna barn. Hon gick först med i Svenska Lottakåren redan 1999, men inte långt därefter flyttade familjen utomlands och fick då besked att hon inte kunde vara medlem under tiden hon bodde utomlands*. Efter flytten tillbaka till Sverige tog det några år innan hon gick med igen 2020, i Göteborg där hon bodde då.

– När jag sedan flyttade tillbaka till Eskilstuna 2021 kom jag tillbaka till min gamla lottakår, som hade bytt namn efter en sammanslagning av flera kårer. Men kåren bestod delvis fortfarande av samma kvinnor som jag träffade 1999. Det är det jag tycker är så skönt, att träffa de som har varit engagerade så lång tid, och har sina 70-årsnålar och 60-årsnålar och 50-årsnålar, det tror jag är ganska unikt idag, säger Katarina. 

Hon minns den första ”svängen” i Lottakåren som väldigt aktiv. Det hände mycket och intresset var stort.

– Om vi inte hade flyttat utomlands hade jag absolut fortsatt. Då hade jag också definitivt valt den militära grenen, för det var den alla pratade om. Då begrep jag inte riktigt det här med den civila delen, men när jag kom tillbaka till lottorna var jag för gammal för det militära spåret och tyckte det var ganska självklart att gå vidare inom det civila istället.

Tog initiativ till studiecirkeln Kris-klar

Katarina Lindve har utbildat sig till stabsassistent med civil inriktning och gått en rad kurser inom bland annat ledarskap. Hon utbildade sig även till studiecirkelledare, vilket ledde till att hon tog initiativ till studiecirkeln Kris-klar i Eskilstuna.

– Det fanns förslag på färdiga kurser som vi skulle hålla, men jag och andra i kåren började fundera på hur vi kunde locka de som gått med i kåren, men inte kommit på de lokala träffarna. De har ju gått med för att de vill lära sig mer och göra saker. Så vi ville skapa en cirkel där deltagarna skulle få lära sig själva något nytt och även kunna dela tips och samtidigt lära känna varandra. 

Sagt och gjort: Katarina och hennes kollegor i kåren satte ihop studiecirkeln Kris-klar, med en mix av olika delar inom beredskap, från MSB-kurser till fältkocks-kunskap. Framför allt var en viktig tanke att ha med många praktiska moment.

– Jag ville få in mycket av att man får tänka själv och testa saker på riktigt, som att prova att få igång ett stormkök och laga mat på det, göra eld med tändstål, få in P4 på en vevradio. Det är ju inte bara att köpa en radio, du ska veta vad du ska lyssna på och hur du hittar den kanalen, berättar Katarina. 

Gruppen fick också tips om krismat som Lottakåren tagit fram i samarbete med Hugo Malm på Holma folkhögskola, och lärde sig mer om vilka livsmedel Sverige är självförsörjande på helt eller nästan helt. 

– Vi plockade in lite nya perspektiv i kristänket kring det här med mat, som hur gott är det? Hur lättlagat är det? Det är inte så genomtänkt att ha saker hemma som ingen vill äta, eller som vi inte kan laga till. Gina Virtanen som är utbildad fältkock bjöd också på smakprov på maten hon får när hon ligger i fält och som deltagarna fick testa att värma upp på stormkök. 

Studiecirkeln Kris-klar hölls hösten 2023. I höst ska upplägget kompletteras med en föreläsning om energiberedskap. 

Katarina funderar också mycket på olika sätt att öka det lokala engagemanget och aktiviteterna, och lyfter fram vikten av att träffas fysiskt. 

– Att träffa andra medlemmar är det som jag tycker är så givande, att få ta del av andras kunskaper och erfarenheter. Intresset är väldigt stort för online-kurser, och det är bra att det finns. Men jag tror att det här passiva, att inhämta kunskap på sin kammare för att vara väl förberedd, det kommer inte att räcka. Vi behöver varandra, samtidigt som det fortfarande är svårt för många att ta det steget. Efter covid har det liksom blivit jobbigt att träffas. Det måste vi förändra. 

Ser fram emot riksstämman

I november genomförs riksstämman och bland annat ska en ny överstyrelse (LÖ) väljas. Katarina Lindve var en av de förslag som riksstämmans valberedning fick i våras inför att de skulle ta fram ett förslag på ny överstyrelse. En anledning att hon blivit föreslagen tror hon kan vara hennes erfarenhet och förmåga som samordnare och projektledare.

– I den rollen brukar jag kunna se och fånga upp idéerna och sätta in dem i ett sammanhang så att de faktiskt fungerar ihop. Det är nog en styrka jag har, och att fundera på hur saker kan effektiviseras och förbättras. Hur många vill vi ska gå kurserna? Vad har vi för mål? Vad kan vi göra annorlunda om vi vill ha ett annat resultat? Det är inte för att det är dåligt idag, utan för att jag ser potentialen. Vi måste vara strategiska, tänka på vad vi vill ha, varför vi sträcker ut oss och vill ha medlemmar.
Samtidigt som det är viktigt att ha en tydlig egen strategi, behöver Lottakåren vara lyhörd för vad medlemmarna vill ha och hur alla kan hitta sin plats. 

– Vi måste vara lite som den goda arbetsgivaren. Utbildningslottorna gör en jätteinsats med att ta kontakt med medlemmar. Men det kommer alltid att finnas lottor som av olika skäl inte riktigt passar in i mallarna för våra utbildningar. Då behöver vi ha en strategi också för dem, för att de också ska kunna ha en plats hos oss.

Vad är då viktigast för både LÖ och Lottakårerna framöver? 

– Det viktigaste framöver är att lyfta fram vad Lottakåren kan erbjuda. Inte bara för medlemmarna, utan även för exempelvis Sveriges 290 kommuner, att det finns ett erbjudande att vi kan göra mer, för jag tror inte att alla kommuner vet det. 

Mer utåtriktade samarbeten

Ett annat sätt att synas mer och öka det lokala engagemanget är att samarbeta mer med andra lokala organisationer, varför inte Scouterna? Och att hitta sätt att ta vara på äldre medlemmar, menar Katarina. 

– Ofta tänker vi att vi ska vara med andra försvarsorganisationer. Men vi kanske ska tänka bredare och fånga upp de lokala nätverken och organisationerna. I samarbetet med de andra frivilliga försvarsorganisationerna kan vi också göra mer tillsammans, och ta vara på äldre som vill göra en insats, men som inte längre får göra vissa uppdrag. Många äldre medlemmar tänker att de är för gamla, men jag blev ju själv fascinerad av de som jag tyckte var gamla när jag började, och några av dem är fortfarande aktiva idag 25 år senare!

– Jag har bilden framför mig av ”tornsvalorna”, lottorna som spanade efter flygplan under kriget. Att de tog dessa jobb som var väldigt viktiga, men också farliga, för att göra något för sitt land och för sitt samhälle. Så känner jag med lottorna. Jag kan utbilda mig, få kunskapen för att omsätta den i praktiken. Om jag inte själv blir den som gör uppgiften, kan jag hjälpa någon annan som ska göra den. 

Just mångfalden ser Katarina som en styrka hos Lottakåren.

– Vi kommer in med olika bakgrund, olika åldrar, vid olika tidpunkter i våra liv. Det blir som en smältdegel, och det är så roligt att träffa människor igen, kvinnor som man kanske varit på kurs med tidigare. Man skapar väldigt starka band för hela livet.

* För att vara medlem i Svenska Lottakåren krävs att du är medborgare eller folkbokförd i Sverige. Det är inte ett hinder att du bor utomlands.

Text. Eva Jönsson, Copyfabriken