Sarah Rosetta tog värvning i nordstatsarmén | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

Sarah Rosetta tog värvning i nordstatsarmén

Sarah Rosetta Wakeman tog värvning i nordarmén i augusti 1862 som Lyons Wakeman.

Den lilla byn Pleasant Hill i Louisiana, USA, hade länge varit en blomstrande och fridfull plats. Men den nionde april 1864 förändrades allt. Tidigt på morgonen intog militära trupper orten, bröt sig in i affärer och hem, stal boskap och slog sönder uthus för att få tag i bränsle. Amerikanska inbördeskriget hade nått Pleasant Hill. På eftermiddagen inleddes ett slag som lämnade 1 500 döda i leran utanför byn. En av de stridande var den tjugoettåriga infanteristen Sarah Rosetta Wakeman.

Efteråt beskrev hon situationen i ett brev till sin familj: ”… de döda låg ibland i högar och i rader… med förvridna lemmar, bland tillplattade och döda hästar, nertrampade i leran och kastade på alla tänkbara platser. Du kan tydligt höra, över hela fältet, hummandet och suckandet av förruttnelse.”

Amerikanska inbördeskriget 1861–1865 utspelade sig mellan de industriellt utvecklade nordstaterna och det bomullsproducerande, lantliga syd. Orsakerna var flera men den viktigaste frågan handlade om slaveriet. Staterna i norr ville stoppa det medan plantageägare i syd påstod att de inte kunde driva sina jordbruk utan slavar.

Sarah Rosetta från Afton, New York, tog värvning i nordarmén i augusti 1862. Hon tillhörde 153. regementet, New York State Volunteers. Men för sina kamrater var hon känd under ett annat namn: Lyons Wakeman. För att kunna ta värvning hade Sarah Rosetta förklätt sig till man.

Klädd i byxor och jacka och med kortklippt hår flöt Wakeman väl in bland alla unga, fattiga, oerfarna män som sökt sig till mönstringskontoret. Några medicinska examinationer gjordes i allmänhet inte vid den här tiden, det tycks ha räckt med ett ögonkast och en fråga om yrke, sedan var mönstringen överstökad.

Vittnesmål och andra dokument från kriget visar att Sarah Rosetta var långt ifrån ensam att förklä sig och ta värvning. Flera hundra kvinnor kan ha delat hennes erfarenheter. Deras motiv var ofta samma som Wakemans, de kom från fattiga familjer och behövde pengar. Och de insåg att chanserna var betydligt större om de uppträdde som män än som kvinnor.

Menige Wakemans regemente skickades först till Alexandria, Virginia, som vaktstyrka och därefter till Washington. De inkvarterades på Capitolium Hill med utsikt över staden. Sarah Rosetta både längtade efter och fruktade att hamna i strid: ”Jag hoppas att Gud kommer att skona mitt liv”, skrev hon i ett brev hem.

Våren 1864 lämnade 153. regementet Washington och marscherade söderut. Målet var att inta motståndarnas högkvarter i Shreveport, Louisiana. Det var ont om vatten och många soldater dukade under längs vägen, av törst och sjukdomar.

En löjtnant i regementet beskrev efteråt hur bristen på vatten gjorde att ”varje gyttjepöl eftersöktes med stor iver … fastän delvis ruttna djur, myllrande av parasiter flöt på dess yta”.

När härarna drabbade samman i Pleasant Hill i april var Sarah Rosetta en av omkring elvatusen soldater på nordsidan. De vann slaget men förlorade kontakten med de bakre linjerna. I tre dygn tvingades de marschera österut innan de fick tag på mat och vatten. Sarah Rosetta var tacksam för att Gud sparat hennes liv. ”Jag ber till honom att han ska leda mig över slagfälten och att jag ska återvända säkert hem”, skrev hon i ett brev. Så blev det inte.

Några veckor senare insjuknade Sarah Rosetta i dysenteri. Det var en sjukdom som drabbade hundratusentals soldater i inbördeskriget och som orsakades av infekterad mat eller vatten.

Sarah Rosetta skickades till militärsjukhuset i New Orleans, men det var för sent. Soldat Wakeman dog den 19 juni 1864. Kanske avslöjades aldrig hennes kön, eller, vilket är troligare, valde sjukvårdarna att tiga. Wakeman fick en militär begravning. På hennes gravsten på Chalmettekyrkogården utanför New Orleans står namnet ”Lyons Wakeman” inristat.
 

Boktips: Un Uncommon Soldier – The Civil War Letters of Sarah Rosetta Wakeman av Lauren Cook Burgess.

Text: Anna Larsdotter 
www.annalarsdotter.se
Instagram: @warladies