Umeå lottakår en av årets 100-årsjubilarer

Hundraårsdagen firas med en fest för alla Umeå lottakårs medlemmar samt representanter från Bilkåren, Försvarsutbildarna, kommunen och länsstyrelsen. Förväntat deltagande är 50–60 personer.

– Vi ska vara på mässen som hör till det gamla I20-regementet. Vi kommer att ha en trerättersmiddag med underhållning. Tanken är att den lokala hemvärnsmusikkåren ska komma och spela. Vi hoppas också på fältartisterna. Förutom det har vi grävt i förråden och hittat tre lottadräkter från olika tidsepoker och en lottadräkt i dockstorlek, så det blir ett litet mini-museum, berättar Kajsa som själv ska vara toastmaster under kvällen.

– Vi har även pratat om att ta kontakt med media, till exempel bjuda in dem i samband med beredskapsövningen den 19 september, säger Anna Lee. 

"Förfirande” på Kvinnohistoriska museet

Trots att både Kajsa Lundström och Anna Lee är relativt nya i Svenska Lottakåren är de båda med i styrelsen, Anna är nyligen vald till vice kårchef och Kajsa är kassör. Kajsa gick med 2019 och Anna 2021.

– Det minns jag för det var året då min mormor dog. Hon var med i lottorna och det är delvis därför jag blivit intresserad, säger Anna. 

Kajsa gick med för att hon ville gå med i Hemvärnet.

– Nu har jag både avtal med Hemvärnet som stabsassistent och är anställd som chef i Försvarsmakten, säger Kajsa. 

Även om de inte varit med så länge har de bra koll på kårens historia. 2024 då hela Svenska Lottakåren fyllde 100 år firade Umeå sitt eget jubileum i förväg med ett evenemang på Kvinnohistoriska museet i Umeå. 

– Bland annat visades en film om lottor som hjälpte till att ta emot finska krigsbarn på 40-talet. De åkte upp till Norrbotten och tog emot krigsbarnen vid gränsen och hjälpte till så att barnen fick rena och hela kläder, första hjälpen och kanske avlusning innan de fick komma till den familj som skulle ta emot dem, berättar Kajsa.

Mormor var lotta i Finland

Annas mormor var också aktiv lotta under kriget, men inte i Umeå utan i Finland.

– Hon var född 1922 och var unglotta först. De hade typ militärövningar och var ute i skogen. Efter att hon fyllt 16 var hon flyglotta och stod i torn och spanade på flygplan, berättar Anna. 

Till skillnad från Sverige var Finland då i krig mot Ryssland, så där var det skarpt läge med många skadade soldater och nedskjutna flygplan. 

– Men mormor har inte berättat jättemycket om det. Hon ville bara prata om de roliga sakerna, som att hon träffade min morfar då som var pilot. När det gäller jobbiga saker ältar man inte det så mycket i Finland, konstaterar Anna med ett leende.

Utmaning att ta hand om nya lottor

Kajsa och Anna tycker att kännedomen och intresset för Svenska Lottakåren har ökat de senaste åren då många från både lottakårer och andra FFO:er hjälpte till dels under pandemin med att bemanna kring vaccinationscentralerna, dels under bränderna 2018. 

Rysslands invasion av Ukraina blev nästa stora händelse som aktualiserade försvars- och beredskapsfrågorna. Det ledde till ett högt tryck på många lottakårer, även i Umeå. Många hörde av sig, en del för att bli medlemmar, andra för att ställa frågor.

– Det var jätteroligt att människor engagerade sig, samtidigt som det medför utmaningar. Många väntar sig att det ska finnas en arbetsuppgift att ta tag i omedelbart, som att samla in kläder för att skicka iväg. Men mycket av det lottakåren gör bygger på långsiktighet, att det finns människor som utbildar sig och skriver avtal. Det tar tid med utbildningsplan, säkerhetsprövning och så vidare. Där behöver vi bli ännu bättre på att informera om det och hålla nya medlemmar varma. Men de som har sökt civilt eller militärt avtal tycker jag att vi har hunnit ta hand om på ett bra sätt, säger Kajsa.

För de som ”bara” är medlemmar är det viktigt att skapa engagemang kring andra aktiviteter.

– Det vill vi gärna utveckla. Vi behöver få lite fler funktionärer som driver aktiviteter utan att vara med i styrelsen. Där har vi ett jobb att göra med att fånga upp medlemmar som kan tänka sig hålla i någon aktivitet. Det är viktigt att det finns saker att göra som inte är tre-fyra timmars event och kanske kräver att man ska fara iväg någonstans, säger Anna.

Viktigt att bygga upp samhällsgemenskapen

De tycker båda att Lottakårens viktigaste uppgift är att sprida kunskap och information om beredskap och totalförsvar.

– Det känns som att det finns ett oändligt behov av att lyfta de frågorna. När det gäller att vara förberedd med vatten, konserver, stearinljus tycker jag att medvetenheten har ökat, men inte lika mycket när det gäller hur man ska agera vid höjd beredskap. Många blir förvånade när jag säger att du måste fortsätta gå till jobbet, du har en allmän tjänsteplikt, säger Kajsa.

Anna vill lyfta fram gemenskapen i Lottakåren och att motsvarande gemenskap behöver byggas upp i samhället:

– Jag upplever att klimatet i världen har blivit egoistiskt, att vi glömt att vi ska hjälpa varandra. Min mamma bor på Åland på en ö som det går en vajerfärja till. Vid snöstormar på vintern blir det strömavbrott. Det är då människor märker hur viktigt det är att hålla i gemenskapen med varandra, gå och knacka på och veta vad man kan göra för att hjälpa till. Jag vill komma tillbaka till den där vi-känslan, att vi är faktiskt ett samhälle. Det märks mer i Lottakåren – är du lotta har du samma värderingar och tankar om hur vi ska ta hand om varandra.

– Och det är väl det bästa argumentet för att gå med i Lottakåren, man får både kunskap, gemenskap och nätverk. När jag träffar andra lottor vet jag att vi delar värderingar oavsett ålder eller bakgrund. Och att de här värderingarna har stått sig också i hundra år. Det är fantastiskt egentligen, säger Kajsa.

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken