Var nyfiken, släpp kontrollen – och var ärlig

För Caroline Holzner kändes det mest naturligt att sikta på stabsassistent i och med att hon jobbar som handläggare. 

– Jag var nyfiken på något nytt samtidigt som jag ändå ville känna tryggheten att det här är något jag skulle kunna klara av. Det skulle inte vara helt främmande, jämfört med att köra tunga fordon eller bli fältkock, berättar Caroline som är 36 år och bor i Gävle med sambo och två katter.

Den största utmaningen med GU-F-en tycker Caroline var att inte ha någon aning om vad som skulle hända. 

– Allt är nytt, och så bor man ju ett gäng tillsammans, vilket var ovant i början. Dagarna är långa för det är så mycket som ska in i huvudet, men jag anpassade mig jättefort, det blev snabbt en ny vardag. 

Försvarets träningsprogram bra att följa

Som förberedelse för GU-F-en tittade Caroline bland annat på informationsfilmer på Youtube.

– Det finns flera videor om GU-F. När det gäller fysiken är det viktigt att ha en bra grundstyrka så att det inte blir alltför jobbigt att gå med packningen, bära vapnet och så vidare. Försvarsmakten har haft en träningsapp, men nu är det en hemsida med olika träningsprogram, bland annat ett program inför grundutbildning, som jag hämtade inspiration från, berättar Caroline, som samtidigt betonar att man inte alls måste ha fysik som en elitidrottare: 

– Jag skulle säga att en väldigt aktiv person kanske redan har mycket av det här i sin träning, men för den som inte tränar så mycket är Försvarsmaktens träningsprogram jättebra eftersom det är baserat på den styrka man behöver. 

Förutom fysisk träning gick Caroline in kängorna för att inte få skav, och tränade även på att packa och justera ryggsäcken.

Var ärlig om du är osäker eller nervös

Andra tips från Caroline är att vara nyfiken och släppa kontrollen.

– Du blir hela tiden tillsagd vad nästa uppgift är. I det insåg jag att jag måste lita på att jag kan mer än vad jag tror. Ett av de första intrycken av GU-F-en var hur bra strukturerat allting var. Alla instruktörer var jätteduktiga på det de lärde ut och hjälpte hela tiden till och stöttade när man var osäker. Deras mål är ju att man ska klara alla uppgifter för att kunna bli utbildad till sin befattning.

Ett viktigt råd är också att vara ärlig med sin osäkerhet eller nervositet.

– För att kunna växa och komma över sådant som är jobbigt måste du vara ärlig, mot dig själv men också för att få förståelse från instruktörer och kurskamrater. Det är en helt ny situation, och det är viktigt att våga få stöd av sina kamrater. Då hjälper vi varandra och det blir en del av gemenskapen, att våga visa sig sårbar. Jag tror inte att ens utveckling vinner på att man försöker spela en roll.

Ett konkret exempel var att hantera ett tungt vapen för första gången:

– Det kändes som ett väldigt stort steg att kliva på AK-4 på en gång, men jag fick jättebra stöd och behövde inte låtsas att det inte var läskigt eller svårt. Jag kände att om jag ska hantera ett skarpladdat vapen får jag inte göra fel, och då måste jag vara ärlig med var jag befinner mig. Sedan övergick det till att jag insåg att jag faktiskt kan det här. Så det var en snabb men samtidigt trygg stegring, berättar Caroline.

Kunskaper och vänner att ta med sig hem

Om ovissheten var jobbigast i början, var gemenskapen det bästa med utbildningen. För Caroline var det även stort bara att få förtroendet att göra GU-F.

– Här har människor bedömt att jag är lämplig att få göra den. Så det var väldigt fint att få möjligheten att vara där i två veckor för att lära sig allting. 
Samtidigt finns det förstås allvarliga orsaker bakom de militära utbildningarna och behoven.

– Vi var ju inte där för att det är en rolig utbildning. Det är mycket kopplingar till Ukraina och Europa. Så även om vi hade kul och en bra stämning kände man också ett allvar kring att faktiskt kunna befinna sig i krig. Det gav en större respekt och förståelse för vad jag har tackat ja till som frivillig och ett djupare perspektiv på det som pågår i världen. Jag tycker att det är fel med krig, men jag ska samtidigt vara beredd att gå ut i krig, säger Caroline.

Just allvaret och ärligheten tycker hon är betydelsefulla delar i att känna att det här fortfarande är något man vill och är beredd att göra:

– Ja, man behöver inse och känna att det är okej att handskas med vapen till exempel. Samtidigt ska man absolut inte backa per automatik bara för att man är osäker i början. Man får väldigt bra stöd och jag växte jättemycket genom att klara av varje moment.

Flera av momenten, som sjukvård, är dessutom kunskaper som är bra att ha med sig i den civila vardagen. 

– Ett exempel att kunna sätta en tourniquet [ett avsnörande förband vid blödning] som jag känner mig trygg med att göra nu. Vikten av struktur och ordning smittar också av sig på det civila livet. Och så får man förstås nya vänner som man håller kontakten med efteråt. Men framför allt är det ett helt nytt ansvar i livet.

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken