Att delta i en Military weekend-helg

Military weekend - en helg som enligt beskrivningen på Försvarsutbildarnas sida erbjuder möjligheten att prova det militära livet, samtidigt som man informeras om både Försvarsmakten och de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Detta var vad Alicia och jag såg fram emot när vi styrde kosan från Uppsala en eftermiddag i mitten av juni. Solen sken över oss och bjöd på de första riktiga sommardagarna medan vi – iklädda motor-overaller – fick möjlighet att pröva oss själva, lära oss om vårt lands försvar samt utöva moment som stärkt vår krisberedskap. Av cirka 30 deltagare var två tredjedelar kvinnor, och vi var långt ifrån ensamma om att ha koppling till Lottakåren. Dessa få dagar var både utmanande och roliga och jag vill varmt rekommendera andra att göra en MW. Eller varför inte söka till MW idrott i höst? 

Eftersom omvärldsläget tagit en snabb vändning dagarna innan helgen råddes vi att vara restriktiva med att göra reklam för MW:n på sociala medier och dylikt. Vi fick gärna dela att vi varit på en MW – men först efteråt och inte med information om var vi varit. Det förklarades inte vara otänkbart att vissa aktörer kan ta tillfället i akt – om fel personer får veta att någon eventuellt sett intressanta delar av en verksamhet kan denne utsättas på olika vis. Vid helgens slut tycktes dessa direktiv mildras en aning och vi fick tillåtelse att dela den gruppbild vi tog under våra sista skälvande minuter i grön klädsel, men av respekt för den initiala riskbedömningen kommer jag ändå minimera detaljerna om den aktuella garnisonen. Trots lägerkänslan vi gick in i helgen med belyste detta tidigt allvaret i kontexten vi fick ta del av.

Logementet vi skulle sova i var nyligen bebodda av värnpliktiga som precis muckat. Vi blev tilldelade kläder och utrustning, fick en demonstration av hur man bäddar sin säng, och delades in i fyra grupper. Därutöver utseddes gruppchefer där jag blev ansvarig för grupp 2. I detta tidiga stadie blev vi delvis varse om de första utmaningarna våra instruktörer skulle möta under helgens gång. Vår utrustning hade inte kommit i personliga lådor som de velat, det fanns inga handdukar, och flera av oss fick fel storlek på skor eller keps. Min var komiskt liten och föll konstant av vid sprint eller vindpustar, men en av instruktörerna visade hur jag kunde vika den att bli mer lik en basker. Den största motgången som uppstått under fredagen hade vi ingen vetskap om förrän vid söndagens utvärdering, när kurschefen berättade varför vi fått en lite knaper middag den första kvällen. Den beställda maten hade nämligen placerats på fel plats och inte hittats förrän dagen efter. Instruktörerna uppvisade genomgående mycket goda anpassningsförmågor och jag är mycket imponerad av hur väl de hanterade problemen som uppstod.

Dag två var en mycket aktiv dag. Lektioner och exercis (att lära sig stå och gå som militärer) blandades med moment där vi fick lära oss om och testa Försvarsmaktens fystester, sjukvård inklusive tryckförband och tourniquet, CBRN (Chemical, Biological, Radioactive, Nuclear), och hur man agerar inom en stridsgrupp. Mellan olika platser på garnisonen skulle vi marschera, något vi aldrig bemästrade men ändå blev bättre på. Längst fram till vänster i ledet går Riktkarlen som alla andra ska rätta sin takt efter; vid ett tillfälle när vårt befäl ropade ”vänster höger vänster” för att samtliga skulle rätta sig efter takten gjorde jag, som var längst fram till höger jämte gruppchefen för grupp 1, ett hoppsa-steg för att korrigera mig själv. Hon gjorde likadant, vilket fick vårt befäl att utbrista att hon ju var riktkarlen! Senare den kvällen när vi fick tillfälle att grilla i en dunge och socialisera med våra instruktörer var det just grupp 1 som fick servera oss andra, och jag är rätt säker på att det var befälets lilla pik för gruppchefens miss.

Dag två var kortare men ändå intensiv. Utöver vidare lektioner fick vi testa att använda brandsläckare och släcka en brinnande docka med yllefilt, vilket skapade intressanta reflektioner om hur beredda vi är i vår vardag. När vi mot slutet samlades med gruppchefen för att avlägga vår utvärdering nämndes naturligtvis ett par önskemål och brister, men i stort var vi överens: Vi hade haft en mycket trevlig och givande helg i trivsamma lokaler, med god mat (och trevlig matsalspersonal!) och gott sällskap. 

Igen – jag kan inte annat än rekommendera den intresserade att söka sig till Military Weekend!

Hälsningar från Elsa, Unga Lottor i Uppsala