”Det är högljutt, svettigt, tungt och stressigt – och jätteroligt!” | Svenska Lottakåren
Hoppa till huvudinnehåll

”Det är högljutt, svettigt, tungt och stressigt – och jätteroligt!”

Innan sommaren intervjuade vi Jessica Svensson som berättade om varför hon vill utbilda sig till fältkock. Nu har hon gått den grundläggande fältkocksutbildningen och berättar om sina upplevelser av två intensiva veckor.

Jessica Svensson gick Svenska Lottakårens utbildning till fältkock i Karlskrona i augusti. De höga förväntningarna infriades med råge, och hon siktar nu på att fortsätta utbilda sig både som fältkock och inom andra områden i Lottakåren och Hemvärnet.

– Det jag uppskattade mest var såklart att få testa fältköket, eftersom jag älskar att laga mat. Instruktörerna och kursupplägget var verkligen jättebra. Nästan hela första veckan hade vi teori och gick igenom sjukvård, livsmedelshygien och näringslära så att alla skulle ha samma grund att stå på.

Den största utmaningen för de blivande fältkockarna var att leverera mat ”på riktigt” ute i fält, i rätt tid, samtidigt som de skulle lära sig fältköket och dessutom få ihop samarbetet med människor de aldrig träffat förut.

– Ja, det är högljutt, svettigt, stressigt och tungt, du har den tid du har innan maten ska ut. Så det var svårast i början, att planera matlagningen och beräkna tidsåtgången, vad ska göras först, vad kan varmhållas längst? När vi lagade mat första gången blev vi jättesena och maten blev inte alls god. När man ska skära sex kilo högrev och ingen har gjort det förut, då tar det tid. Det kanske finns någon som kan det, men samtidigt behöver ju alla få lära sig de olika momenten, säger Jessica Svensson.

Ris överallt

En kokvagn är väldigt annorlunda mot ett vanligt kök, med olika delar som kräver kunskap för att hantera. Till exempel lågtryckspannan som producerar ånga som används för upphettning och matlagning.

– Man lär av sina misstag. Vid ett tillfälle när vi skulle koka ris hade vi satt på för högt tryck i pannan. Ris för 70 personer är ganska mycket. När det då hamnar där det inte ska vara, då kan jag säga att det är ris precis överallt, skrattar Jessica.

Men redan den femte måltiden hade deltagarna, som var indelade i tre matlag med varsin kokvagn, kommit in i jobbet och kunde leverera riktigt god mat på utsatt tid, trots att de flesta av deltagarna aldrig sett en kokvagn innan utbildningen.

Försvarets kokbok – mer än soldatens ärtsoppa

Många förknippar nog försvaret med smaklös mat och den klassiska ”soldatens ärtsoppa” på burk. Men Jessica Svensson har bara gott att säga om Försvarsmaktens kokbok, även om man får sköta kryddningen själv.

– Det är fantastiska recept, gör du bara som det står så blir det jättegod mat. Sen är det mycket grytor eftersom det är till många och ska varmhållas, men det är väldigt smakrik mat. Vi gjorde portergryta, pasta med sås och en gryta med kyckling och mango chutney som var jättegod. Men det står inte hur mycket salt och kryddor det ska vara, så det tog ett tag att lära sig hur otroligt mycket salt och kryddor som krävs. Därför måste man smaka hela tiden, när man slängt i två nävar vitpeppar behövs ändå lite till, säger Jessica.

Ett tufft jobb som kräver både kondition ­och kommunikation

Att laga mat under dessa förhållanden och för så många människor kräver mycket mer än skicklighet vid stekbordet och kokkärlen. Man behöver vara stark och uthållig, men för att det ska fungera krävs också att samarbetet i gruppen fungerar bra, menar Jessica.

– Man har inte tid med problem i gruppen, det måste man rensa bort direkt genom att prata med varandra och ha en tydlig kommunikation.

Jessica lyfter samtidigt fram att en blandad grupp också är en fördel:

– Bland deltagarna fanns allt från förskollärare och truckförare till civilingenjörer, en undersköterska och en kyrkomusiker. Alla har med sig sina olika kunskaper och det är verkligen till nytta för alla, som när en deltagare kunde använda sin yrkeskunskap för att laga en grej som gick sönder.

Sugen på ledarskap trots allt

För att bli fältkock krävs att man även går vinterutbildningen, som är nästa steg för Jessica Svensson. Hon är också nyfiken på flera specialkurser för fältkockar, som specialkost. För en färdig fältkock väntar en introduktion i det lokala Hemvärnskompani man tillhör, och sedan blir man kallad till övning varje år.

I den förra intervjun poängterade Jessica att hon sökt sig till det militära för att göra en samhällsinsats, men även för att få bli tillsagd vad hon ska göra, och slippa leda andra som hon gör i sitt civila liv. Men efter utbildningen låter det annorlunda, och ledaren i henne är sugen på att kanske ändå bli gruppbefäl för ett fältkök så småningom.

– Ja, jag höll låg profil under utbildningen, men nu känns det ändå som att jag gärna vill bli gruppbefäl. Men det kräver mycket mer erfarenhet, så det tar kanske några år. Till dess siktar jag på att gå några av Lottakårens ledarskapsutbildningar, säger Jessica Svensson som helt klart har fått mersmak av matlagning i fält.

Länktips:

Text: Eva Jönsson, Copyfabriken